”Vi startar igen på full gas”. Manuel Fantini hade lovat det till entusiasterna, piloterna, volontärerna och framför allt till sig själv (läs här). I lördags, 131 dagar efter översvämningen, var det den officiella återöppningen av banan i Galliano Park. Det hela hände lite tyst, på en helg då både MotoGP och WorldSBK ägde rum. Amatörer på banan, barn från CIV Junior och PreMoto3. Det finns fortfarande mycket att göra på anläggningen i Romagna som förstördes av översvämningen, men banan och paddocken är användbara igen och vi kan träna regelbundet tre dagar i veckan. Pitcyklar kan inte hyras ännu, men Thundervolts som för närvarande tävlar i SOS Galliano Trophy som främjas av Loris Reggiani kommer att finnas tillgängliga i mitten av oktober. Ägaren till Galliano-parken Manuel Fantini berättar Corsedimoto en historia om återfödelse.
Det första testet på Galliano Park med Mantovani och företag
Vägen är fortfarande lång men vi klarade det! Federico Caricasulo kom först, sedan i onsdags testade vi banan med CIV-förarna och andra. Andrea Mantovani, Alex Delbianco, Luca Bernardi, Kevin Zannoni och andra ryttare var på plats. Vi trodde att vi skulle behöva lägga mer gummi på den men de har redan lappat på cirka 32 sekunder vilket är väldigt bra. Sedan började det regna och vi grillade trevligt tillsammans: provet godkänt och vi andades en stor suck av lättnad! Yrkesförarna återvände och på lördagen även många amatörer och unga talanger för den officiella återöppningen av anläggningen. Det återstår mycket arbete, vi är trötta och utmattade. Nu kan vi andas igen efter månader av apné. Det var väldigt viktigt för oss att lämna så snart som möjligt.
Jag slutade äntligen räkna solnedgångar
Från dagen för stängningen höll jag räkningen av dagarna genom sociala medier och citerade ryttaren som sprang med dagens nummer efter översvämningen. Nyligen hade jag slutat bära dem bara vissa dagar. Jag hade slarvat bort sociala medier lite eftersom jag hade mycket att göra på en byråkratisk nivå och det verkade inte trevligt att publicera filmer på mig som gick runt på kontoren. Nej, jag trodde inte att det var så. Än idag har vi många problem att hantera i den meningen, relaterat sekreterararbete. Just därför har vi bara öppet tre dagar i veckan: måndag, lördag och söndag. Bland annat måste vi fortfarande fixa några system, arkivet, gräset behöver fortfarande växa ut igen… Banan och hagen är helt användbara men det kommer fortfarande att ta ett tag innan vi är i drift på heltid. Jag skulle vilja anordna ett minicykellopp i oktober men det kommer att bli svårt. Jag tror att vi ska prata om händelserna nästa år.
Volontärerna, piloterna, vittnesmålen: min styrka
Hur många personer ska jag tacka? Jag vet inte, jag har ingen aning. En dag kanske jag börjar räkna dem, jag har alla videos på min telefon. Volontärerna som kom för att hjälpa oss i leran var grundläggande, utan dem hade jag inte klarat mig. Piloterna och de som bevittnade vår situation var mycket viktiga. Sociala nätverk har varit mycket användbara för att främja insamlingar. Tack till de som har gjort donationer och ordnat välgörande evenemang för oss. Ett stort tack till våra kunder, till cheferna för andra anläggningar, till företagen som hjälpt oss, till de som kom med sina egna fordon och till de som fick oss att känna sin närhet och jag pratar inte bara om en ekonomisk resp. praktisk nivå. I vissa ögonblick är allt viktigt, även en liten gest kan göra skillnaden. Jag vet fortfarande inte hur mycket vi spenderade eftersom flera företag ännu inte har skickat oss fakturan. De var fantastiska genom att tillåta oss superuppskjutna betalningar.
Jag bor mellan husvagnen och vinden men känner mig hemma i Gallianoparken
Huset och baren-restaurangen ska fortfarande totalrenoveras. Lyckligtvis räddades storbilds-TV:n och jag kan se loppen. I detta ögonblick skulle jag kunna ta till tillfälligt boende men jag föredrar att sova på vinden ovanför det som var min lägenhet innan översvämningen och när det är kallt i en husvagn här i Galliano Park. Jag känner mig hemma, jag har alla mina saker… Alla så att säga. Jag måste fortfarande gå och köpa vinterkläder eftersom när översvämningen kom lyckades jag bara få tag i några t-shirts, resten försvann i leran.
Vi börjar om med uthyrningen
Ett steg i taget ska vi försöka börja om med allt. För tillfället anordnar vi inga middagar eller något liknande, även om vi fortfarande har mycket att göra och vi inte är utrustade, har vi inget kök eller ett användbart vardagsrum inomhus: det finns fortfarande inga dörrar och fönster. Nästa månad går vi tillbaka till att hyra elmotorcyklar, sedan börjar vi med fyra eller sex bensinmotorcyklar. Vi kommer inte att ha hela flottan med 15 cyklar men att redan komma ut på vägen igen är en stor sak.