Galliano Park var en juvel i Motor Valley, banan där alla italienska MotoGP-förare och de flesta CIV-åkarna tränade. Valentino Rossi åkte dit två eller tre gånger om året med VR46-killarna. Romagna-banan var också en referenspunkt för många unga talanger och för amatörerna som tävlade där med MiniGPs och PitBikes. Mellan arbetspassen kopplade de av i baren eller njöt av de typiska rätterna från det Romagna köket. Gallianoparken är nu begravd av sex eller sju meter vatten efter översvämningen. Anläggningen ligger på Via Emilia mellan Forlimpopoli och Forlì, nära floden Ronco. Ägarna, Manuel Fantini och hans föräldrar är så passionerade att de bestämde sig för att bo där. På två timmar förlorade de allt.
”Jag gick för att se situationen med en trampbåt – Manuel Fantini berättar för Corsedimoto – vattnet går ner men väldigt långsamt. Vi har förlorat allt. När vi fick veta att det skulle finnas risk för översvämning hade vi tagit in elektriska saker i restaurangen på andra våningen men vattnet nådde nästan taket så det hela ska slängas. Av motorcyklar kunde vi bara rädda de elektriska som är vattentäta och vi kunde ta dem till en kompis garage. Det är bara asfalt kvar, under metervis med vatten och lera. Vi hade restaurangen och baren med bord, stolar, all köksutrustning, vårt hus med möblerna och alla våra saker, elsystemen även i groparna, telemetri. Det finns ingenting kvar, ingenting! Vi hade också 15 bensinmotorcyklar och jag tror att de kommer att behöva slängas. Skadan är oöverskådlig.”
Var var du vid tidpunkten för översvämningen?
”Hemma försökte vi ta saker upp på övervåningen. Min far började höra ett ljud som inte lät som jord. Jag skulle jämföra det med en tsunami. En känsla av rädsla, mycket stark terror genomsyrade oss. Vi hann knappt ta tre ryggsäckar med våra nödvändigheter och katten och sprang iväg. Vi lyckades komma i säkerhet, det hade vi tur i. Under dessa timmar hjälper släktingar och vänner oss. Det kommer att bli väldigt jobbigt att börja om men vi kommer inte att ge upp”.
Vad ska du göra nu?
”Först och främst måste vattnet rinna ut, sedan ska vi genast börja jobba. Vi behöver några bulldozrar för att städa upp. Vi hoppas att även brandmännen kommer med slangar och brunnslocken rensas. Det kommer att ta månader. Jag skulle gärna starta om motorerna på Galliano Park redan i mitten av augusti. Lyckligtvis sa de som säljer motorcyklarna till oss att de kommer att hjälpa till. För oss är det väsentliga att lämna så snart som möjligt: de första två sakerna vi kommer att behöva är dricksvatten och el. Om det i början inte kommer att finnas en restaurang som vi kanske gör med en food truck, de första gångerna kommer vi inte att kunna springa på natten men det viktiga är att folk återgår till att springa så med det vi får vi slå oss ner, lite i taget. Vi kommer inte att ge upp, det är säkert. Galliano Park kommer att vara lite mer spartansk men den kommer inte att stänga”.
Solidaritetsmaskinen har redan startat.
”Många har erbjudit sig att hjälpa oss. Det finns inte en ryttare som inte fått oss att känna deras närhet genom sociala medier, våra vänner har också främjat en insamling och detta har värmt våra hjärtan”.