Den vilda charmen med en tidlös utmaning. Tourist Trophy är det sista bålverket för en romantisk motorcykel som inte längre existerar och Stefano Bonetti är en av huvudtolkarna. Fyrtiosexåringen från Bergamo är den italienare som har deltagit i flest upplagor av TT, 14 och regelbundet är bäst. Han gör det verkligen inte för berömmelse eftersom Stefano Bonetti inte är särskilt känd i Italien. Han gör det verkligen inte för pengarna eftersom roadracing inte gör dig rik utan för passion. En enorm, galen och gränslös passion. I år erövrade Stefano Bonetti en lysande fjärdeplats i Supertwin med Paton S1-R från Team ILR, en utmärkt 19:a i Supersport med Gomma Racing Yamaha R6 och 25:e i Superstock 1000 på Honda.
Stefano Bonetti är en legend i världen av saker på vägen men i verkligheten är han en extremt ödmjuk person som det verkligen är ett nöje att få en pratstund med.
”Som barn tränade jag längdskidåkning och löpning i fjällena – Stefano Bonetti säger till Corsedimoto – Jag brukade åka runt på en moped längs vägen längs Iseosjön och den ringen får dig att tänka lite på berget. Jag fastnade för VHS-banden för Tourist Trophy-klocka. Bland mina hjältar finns två italienska förare Franco Martinel som tävlade med sidvagnar och Giorgio Cantalupo. Jag råkade ut för en olycka och med försäkringspengarna började jag tävla på banan. Jag började tävla sent, vid 19, eftersom mina föräldrar var emot det och inte skrev på tillståndet för mig att tävla. Först körde jag den italienska 125:an och den var vacker, det var många förare och den var indelad i zoner men den var redan då väldigt dyr. Jag hade inte tillräckligt med pengar så jag bytte till roadracing som kostade mindre och fortfarande var väldigt vackert”.
När tävlade du med din första Tourist Trophy?
”Efter att ha lämnat banan började jag tävla uppför och vann två italienska titlar. Så vid 20 års ålder, 2004, tog jag en skåpbil och åkte på min första TT tillsammans med två av mina vänner som hjälpte mig”.
Vad minns du av din första TT?
“John McGuinness var redan en legend och han hade kommit under mitt tält för att se min Paton som var nyfiken. Det hade varit en unik känsla. Dock är TT så här, vi är alla i tält, det finns inga pass, allt är öppet”.
Är det fortfarande så här idag?
”Ja, det är inte som på banan. Visst, med åren har det blivit mer professionellt, det finns stora sponsorer men det är fortfarande en stor familj. Vi hjälper varandra, vi är alla vänner, vi utbyter många tips bland oss. Det är ett fantastiskt klimat och då är allmänheten något unikt. Han kommer bland annat ofta för att se TT Jonathan Rea och verkar som en av oss”.
Tidigare vann du en upplaga av NW200. Vad minns du från den dagen?
– Det var en helt oväntad framgång. Nästan alla engelska eller irländska ryttare deltog i loppet, en italienare kom med ett litet team och vann. Det hade blivit ett stort uppståndelse. Det hade varit jättebra för mig men också för människorna. Allmänheten där uppe minns fortfarande min seger, det var en unik känsla”.
Tillbaka till nuet, nöjd med din 2023 Tourist Trophy?
“Ja, allt gick bra. Jag slutade fyra i Super Twins, vilket motsvarar min bästa finish. Tredjeplatsen var realistiskt sett utom räckhåll. Jag var tillbaka i Supersport efter så många år tack vare Alessio Corradi, med sin cykel. Han är en superentusiast och eftersom han inte kunde tävla på TT var han glad för att jag gjorde det. I Superstock bytte jag till Honda och om du inte mår riktigt bra med cykeln, om du inte har maximal kontroll, klarar du loppet bättre. Om du gör ett misstag på banan hamnar du på en trottoarkant, händer det vid Tourist Trophy befinner du dig direkt inne i köket eller vardagsrummet i ett hus”.
Förbereder du dig nu för Manx?
“Ja, jag kommer att tävla i Classic. Jag tackar Paolo Girotti som erbjuder mig möjligheten att tävla med Bimota Classic Parts. Att tävla med Bimotan är alltid något underbart, det är en vacker cykel och jag är väldigt glad över att ha denna möjlighet”.
Fotokredit: Gianluca Domenicali / Isabella Malagò
