“Vi kom till Barcelona för att springa och inte för att ta semester” hade skrivit B-Max-teamet i en lapp efter en svart lördag där det inte hade tävlat. Istället var det bara en tomgångsresa. I ett Superbike World Championship med toppteknik, know-how, fordon och ryttare finns det också plats för lag som kämpar i National Trophy. I söndags slutade Gabriele Ruiu fyra, bakom Niccolò Canepa, Gabriele Giannini och Christian Gamarino. De sistnämnda åkte på cyklar värda nationella troféer, i lagerkonfiguration och värda mellan 45 och 60 tusen euro (läs här) Efter National, åkte B-Max till Barcelona men turnerade inte.
För att B-Max inte tävlade
“Vi har försökt på alla sätt att lösa ett ganska allvarligt problem – skrev B-Max-teamet– men vi hade inte reservdelarna, som efterfrågades från tillverkaren i december. Vi kunde därför inte tillåta vår förare att köra några träningspass, kvalpass och att tävla. Vi går hem med ånger och ilska över att inte ha haft möjlighet att ingripa snabbt från första fria träningspasset. Nu måste vi fastställa med Dorna vilka och hur många omgångar vi ska delta i”.
Och nu National?
Nästa vecka är det National Trophy på Mugello. Om laget inte hade reservdelarna i Barcelona, vem vet om de kommer att ha dem i Toscana. Visst väcker valet av ett lag och en förare som deklarerar att prioriteringen är världsmästerskapet (läs här) en viss förvirring, de har få pjäser men tävlar ändå i en trofé. Strängt taget, om du har lite material, försöker du smutta på dina åtaganden. Speciellt om du cyklar med en irriterad cykel. Bland annat har närvaron av en Superbike destabiliserat den nationella miljön något. Regleringen är “öppen” men om Giannini har en BMW Stock och Ruiu en BMW Superbike finns det viss förvirring. Därför återstår dynamiken i vissa lag men även hos arrangörerna som accepterar dem att förstå.
Foto social B-Max
