Pilot, handlare och innehållsskapare. Claudio De Stefano är för alla”Den italienska svarta ryttaren”. Han har en Youtube-kanal som tidigare haft ett stort antal följare. Allt har stoppats i några månader men var har den “svarta piloten” tagit vägen? Och framför allt, vem är det? I vissa avseenden liknar hans berättelse den om många barn som började springa som barn och jagade en dröm. Claudio De Stefano har alltid haft små medel, mycket passion och mycket framförhållning. Ödet vände honom ofta ryggen men han gav aldrig upp.
“Jag föddes i Rom den 19 april 1998 och jag började tävla vid fyra års ålder med minicyklar – Claudio De Stefano säger till Corsedimoto – Jag gick sedan vidare till pit-bikes och 125 SP, och uppnådde bra resultat i olika troféer. Jag kunde inte italienska eftersom jag var för ung. Sedan tävlade jag i PreGP initialt med Mimmo, pappa till Michel Fabrizio. Jag bytte till Metrakit och 2012 var jag en följeslagare till Bezzecchi, Ieraci och andra. Vintern 2013, medan jag skrev på ett fint kontrakt och jag skulle ha min stora chans, hade jag en dålig skada och jag hade också problem med min familj så jag var tvungen att sluta”.
Men du gav inte upp.
“Jag var tvungen att sluta tävla förrän 2018, när jag bestämde mig för att ta tillbaka situationen, sa jag till mig själv: Jag har en dröm, jag börjar om från början och jag måste komma dit. Och det var där idén med Youtube-kanalen föddes: att berätta för alla om mitt liv och mina förhoppningar”.
Hur kom du på namnet “The Italian Black Rider”?
“Pratar med min mamma. Jag har alltid gillat färgen svart sedan jag var barn. Allt började som ett spel. Under tiden som pilot startade jag om från Ohvale och hade väldigt roligt. Nivån var tänkt att vara amatör men det var den inte alls. Under det första året växte Youtube-kanalen mycket och vid den tiden fanns det fortfarande några ryttare som gjorde det här. Jag var en av de första någonsin och jag var på startrampen”.
Landade du då vid Trofeo Malossi?
”Året därpå ringde Sandro Malossi mig och erbjöd mig att gå tillbaka till racing i ett mästerskap och med skotrar. Det var något som kunde göra mig bra, särskilt på ett psykologiskt plan. Jag tävlar med skotrar och blir vicemästare. Jag hade aldrig kört dem, först förstod jag ingenting men det var ändå en cykel för racing. Jag gjorde bland annat filmer på skotertävlingar, folk blev nyfikna och kom för att prova på banan. Det var en underbar upplevelse”.
2020 kommer och pandemin bryter ut och du slutar. Vad händer med dig då?
“Ja, 2020 stod jag stilla för med pandemin var allt väldigt svårt. Med Pedersolis hjälp lyckades jag dock träna med 1000:an med tanke på 2021 där jag tävlade i MES med R1 och blev vice mästare eftersom jag var tvungen att missa ett lopp med dubbelt heat. Jag gjorde sedan ett test med TCF, tack vare min vän Simone Saltarelli, och 2022 tävlade jag Dunlop Cup med Ducati. Det var ett positivt år men tyvärr blev jag skadad i Vallelunga och i höstas fick jag genomgå en axeloperation. Jag avslutade mästerskapet som vicemästare trots de senaste loppen med min axel som behövde opereras”.
Vad gör du nu?
”Efter operationen började jag träna direkt. Just nu är jag stilla men nu vill jag springa igen! Jag vill ha en absurd hunger och så många drömmar som ännu inte går i uppfyllelse! Jag letar efter ett team att etablera en mänsklig relation med och starta ett projekt tillsammans. Jag försöker på alla sätt komma tillbaka, kanske börjar med National Trophy eller andra troféer. Under dessa månader har även YouTube-kanalen slutat men jag vill börja igen! Så fort jag kommer tillbaka på rätt spår kommer jag att börja om med det projektet och med ännu mer fart.”
