Heart VS Reason, den eviga utmaningen. Inom motorcykling vinner ofta en nästan mystisk och irrationell passion men det finns de som låter sig styras av hjärnan. Dario Marchetti är 62 år gammal, han är född och uppvuxen i Castel San Pietro Terme, i provinsen Bologna. I flera år har han varit teknisk chef för Ducati Riding Experience samt ambassadör för Borgo Panigale-tillverkaren. Han talar flytande fem språk och pysslar ibland som kommentator på Eurosport Frankrike.
“Jag har alltid varit passionerad för motorer – Dario Marchetti berättade för Corsedimoto – Först ville jag tävla med bil men jag hade bestämt mig för att köra ensam och därför var motorcyklar mer tillgängliga när det gäller kostnader. Jag lyckades sedan omvandla min passion till mitt jobb, lite som min vän Rocco Siffredi gjorde. Det låter som ett skämt men vi gör båda det vi älskar så vi har inget emot att jobba, tvärtom”.
Hur började du?
“Jag blev en professionell förare snabbt. Jag tävlade överallt, över hela världen, i Amerika men också på avlägsna platser i Asien och Östeuropa. Jag gick för att springa där de betalade mig. Naturligtvis gillar alla att göra VM och bland annat de sista Ducati-pallarna i Endurance World Championship har också min signatur, men viljan att tävla i de viktiga mästerskapen och passionen kan spela dig ett spratt”.
Har du alltid följt rationalitet?
”Enligt min mening måste hjärnan kontrollera hjärtat, entusiasmen får aldrig ta över rationaliteten. Det kommer att vara att för att leva har jag alltid behövt tjäna något och i början var jag verkligen med begränsade pengar men jag har alltid sett det så här. Under min karriär har jag föredragit att spela i mindre prestigefyllda ligor än andra men kunnat garantera mig en ekonomisk avkastning. Jag är nöjd med mitt val, jag ångrar ingenting, tvärtom. Åren går men jag har passionen som när jag var liten”.
Under ditt liv har du rest mycket.
”Och jag fortsätter att göra det, jag är alltid på resande fot och känner stor tillfredsställelse. När en amatörryttare tack vare mitt råd sänker sin tid på Mugello med några sekunder eller rör vid hans knä, ja, för mig är det vackert. Jag kommer alltid att vara tacksam mot Ducati för att ha gett mig möjligheten att gå med i deras familj och ta hand om alla initiativ som är reserverade för kunderna. Jag går överallt, det är nästan som ett världsmästerskap. Vi gör presentationer, kurser och spårdagar på alla kontinenter”.
När lämnade du pilotverksamheten?
“Jag har inte tävlat på två år men jag har aldrig gjort avskedsloppet. Jag känner mig fortfarande inte som en före detta ryttare och om det fanns möjlighet att göra ett lopp, under vissa förutsättningar, skulle jag göra det igen. För några år sedan hade jag en mycket allvarlig olycka i Rijeka och läkarna sa till mig att om jag satte mig på cykeln igen riskerade jag att dö. Jag svarade att om jag inte hade en cykel så var jag fortfarande död, även om jag andades. Och så några månader senare tävlade jag på Mugello och vann Endurance-loppet. Det är ett av mina bästa minnen tillsammans med segern på Daytona”.
