En stabil tredjeplats på Internazionali d’Italia Supermoto, kategori S4. Iacopo Arduini, 24 år gammal född i Rimini och bosatt i Riccione, hade börjat i sprint, innan en allvarlig fotskada som fick honom att ändra sina planer. Motard, som från början bara sågs som ett sätt att träna, har blivit hans specialitet och sedan 2015 har han varit en av dess huvudpersoner, och sedan 2021 med färgerna från Gazza Racing-teamet som leds av Max Gazzarata och hans fru Vittoria Di Rienzo. Inte bara motorcyklar för Arduini, som samtidigt, från måndag till fredag, gör sitt åtta timmars arbete som revisor i en skofirma. Känner du till hans historia? Vi fick det berättat.
Iacopo Arduini, var börjar din motorcykelresa?
Min pappa satte mig på en minicykel när jag var 5 år. Min karriär har alltid handlat mer om hastighet: jag körde minicyklar, MiniGP, jag kom till PreMoto3. Sedan uppstod budgetproblemet, men även en fotskada 2013. Jag var borta i 7-8 månader, tappade i princip en säsong.
Vad hände?
Jag tränade på vintern på motard, bromsarna gick sönder och jag kraschade. Jag hade brutit foten, eller snarare krossat den: de satte fyra skruvar i den, de lade in mig ett tag mellan operationer och sjukgymnastik… Lite långvarigt. Det var min första skada, jag återhämtade mig för de föregående åren också!
Som tur var återhämtade du dig och satte dig på cykeln igen.
Jag började träna med motard igen, men jag hade inte den minsta aning om vilket mästerskap jag skulle göra. Dels på grund av budgeten, dels på grund av det förlorade året, sa vi till oss själva att försöka vända lite på karriären, vilket fram till dess inte gick särskilt bra. Det fanns andra starka ryttare: Bulega, Bastianini… Det var svårt att sticka ut med de namnen.
Iacopo Arduini, därav vändpunkten.
Vi bestämde oss för att prova motard och från 2015-2016 har jag alltid tävlat i denna specialitet. När jag sprang fart var det något jag behövde träna, men jag gillade det direkt och på de åren var det också väldigt moderikt. En dag när jag gick ut på en tur hittade jag en gammal vän som tävlade med mig på minicyklarna och sedan såg jag honom aldrig igen. Han brukade köra dessa motardlopp och frågade mig varför jag inte försökte också. Jag lyssnade på honom, började med en regional och gick vidare.
Hur kom du till Gazza Racing?
Detta var tredje året med dem. Under tvåårsperioden 2019-2020 tävlade jag med ett annat lag, resultaten var där när jag slutade 2:a och 3:a, men jag behövde en omställning och jag gick utan att misslyckas.
Kan du berätta om din säsong?
Jag skulle säga att det gick väldigt bra. Det enda är att vi började lite senare: i de två första etapperna kämpade jag för att komma in i en rytm, även om jag tränar hela vintern tar det längre tid. Dessutom är jag anställd, så jag tränar mindre än andra som bara gör det. Kort sagt, de två första omgångarna kunde ha gått bättre, men sedan i de andra fyra vaknade vi!
Vilken tycker du är din bästa helg? Oavsett slutresultatet.
Helt klart den i Viterbo. Det var ett dubbellopp, två lopp på lördagen och två på söndagen, och det var väldigt tufft både fysiskt och mentalt. På lördagen gick det bra, men på söndagen gjorde jag ett misstag i Race 1. Men jag hade en galen känsla, jag mådde jättebra på cykeln och tiderna kom till mig med lugn. Jag hade ett klart huvud och hade inget att förlora eftersom jag redan var 3:a i mästerskapet. Jag kunde ge allt utan att göra beräkningar och allt gick åt rätt håll. Det var bättre den helgen än i Pomposa, då jag slutade på två andraplatser. Synd att säsongen är över, jag ville ha en till!
Iacopo Arduini, uppfyllde du dina säsongsmässiga förväntningar?
Jag började om från ett år då ingenting hade gått som det skulle. Jag hade också matförgiftning som höll mig utanför ett lopp, så jag kunde inte sluta bland topp 3. Målet är alltid att vinna, men jag skulle ha varit glad att sluta bland topp 3 eftersom jag vet att jag har förmågan och även för laget. Jag har uppnått 90 % av det jag tänkt göra, självklart kommer jag att fortsätta försöka vinna mästerskapet, men jag är ändå nöjd.
Kommer du att vara kvar med Gazza Racing även nästa år?
Men jag hoppas det, min önskan vore att stanna, men vi har inte pratat om det än.
Iacopo Arduini, pilot och revisor: berätta också om ditt arbete.
Efter gymnasiet fick jag ett redovisningsexamen. Min pappa sa direkt till mig att om jag ville tävla på en motorcykel måste jag gå till jobbet, annars skulle de betala för mina studier. Jag valde motorcyklar, så jag vände mig genast vid att hantera de två sakerna: från måndag till fredag gör jag mina åtta timmar på kontoret, stänger av 17-17.30 klarar jag den och en halv timmen, de där två timmarna av förberedelser . Gym, löpning, jag går också mycket till simhallen… De är mina utloppsventiler på ett fysiskt plan. Du måste helt klart vara redo att göra uppoffringar, men om det är din passion så gör du det.
Du nämnde gymmet, men hur mycket kan du köra motorcykel?
Endast på helger, främst på lördagar. Jag är medveten om att det är praktiskt taget ingenting att åka motorcykel en gång i veckan, men när jag lyckas få med mig något hem är jag väldigt glad eftersom jag vet vad jag har råd med tidsmässigt. Det ger ännu mer värde åt en tredjeplats, en andraplats, en seger. Så länge jag kan går det bra!
Det är en extra push på ett mentalt plan också, eller hur?
Absolut ja! Jag tänker på tävlingshelger: 90 % lyckas jag ta en ledig dag och vara där från fredag, men ibland har jag inte råd. Du kan känna skillnaden genom att komma direkt på lördag, men du måste vara bra på att “lura dig själv”: när jag kommer tänker jag inte på dagen mindre än de andra, utan på att jag är fräschare än andra. Man måste vara positiv, annars skjuter man sig själv i foten.
Iacopo Arduini: Supermoto Internationals är stängda, vad är planerna nu?
Först och främst slappnade jag av lite. I början av oktober kommer det att finnas TTR, Regions Trophy: Kevin Vandi och jag har redan vunnit den två gånger för Emilia Romagna, medan förra året vann Abruzzo. I år gör vi ett nytt försök! I teorin, om allt går som det ska så borde jag också göra EM i mitten av oktober, men det är inte bekräftat än. Jag kommer då att börja min vinterförberedelse med en nutritionist, personlig tränare… Vila ja, men också träning: nivån är alltid högre, man måste hålla koll på saker och ting.
Foto: Gazza Racing
