Vid Galliano Park börjar man skymta trottoarkanterna, lite asfalt men vägen är fortfarande lång och helt uppför. Ägaren Manuel Fantini och hans team har arbetat outtröttligt i fyrtio dagar, nedsänkt av problem av alla slag. Deras hus förstördes (vår video) och banan är fortfarande täckt av torkad lera. Manuel verkar prövad på ett fysiskt plan men på ett psykologiskt plan visar han stor styrka. Den tillgivenhet som den stora motorsportfamiljen visade honom var och är mycket viktig för honom. Vi återvände till Galliano Park för att visa vår närhet och se hur återuppbyggnaden fortskrider.
”Vi jobbar hårt och rensar spåret meter för meter – Manuel fantini berättar för Corsedimoto – Tack vare brandkårens ingripande kan vi räkna med professionella människor och vi sparar varje dag från 300 till 400 euro diesel som vi annars skulle ha använt till våra fordon. Tack vare deras ingripande kan vi från och med den 32:a dagen andas lite, hålla undan pengarna som blivit över från donationerna för att försöka göra om staketet så snart som möjligt”.
Förväntade du dig en sådan närhet?
“Jag förväntade mig det lite eftersom vi är en stor familj inom motorsport, men det var en otrolig sak: till och med verkligheter som jag inte skulle ha föreställt mig stödde mig. Jag har fått lite hjälp från rallyn, slalom, cross, minicyklar, gokart… I alla regioner finns det de som hjälper oss och organiserar välgörenhetsevenemang för oss”.
Bland de mest aktiva Loris Reggiani med initiativet “SOS Galliano”.
“Loris Reggiani är min mammas bror och han är alltid aktiv inom den sociala sfären, sedan som släkting var jag säker på det liksom många andra medryttare. Jag förväntade mig inte stöd från föreningar istället. Till exempel, Coppa Romagna Slalom hjälpte oss mycket, det gjorde till och med kepsar vars intäkter donerades till oss. Tack vare dem har vi betalat för många dagar med nafta för fordonen och det är en sektor som inte är vår. Sedan finns det banor som anordnar evenemang, säljer T-shirts. En bana i Turin “Mini Speed” för år sedan hade köpt några begagnade cyklar av oss och gjort en tröja med deras från banan och vår och ett hjärta. Severino Hospitality höll en aperitifhage i solidaritet med Mugello och många andra.
Om det inte hade varit för sociala medier hade jag inte haft den ekonomiska men framför allt psykologiska styrkan. Myndigheterna är mycket långsamma att röra sig. Vi är inte prioriterade utan bara en familj på tre”.
Har du känt dig lite övergiven av institutionerna?
“Jag säger bara det här, vi är ingen fotbollsplan. För tio dagar sedan röjde de en fotbollsplan där det största laget som tränar är Roncadello, en bråkdel av Forlì. Om de inte hade haft det fältet hade de kunnat träna på andra fält här vi passerar som en anläggning för en idrott av få bra. De ser oss inte med en verklighet att rädda men som måste rädda sig själv. Vi gör det tack vare brandkåren och de lokala myndigheterna.”
Bevittna arbetets framsteg varje dag genom sociala medier. Hur hittar du lusten och styrkan?
“Jag försöker visa vad mitt sinne kan rationalisera. Sedan ventilerar jag ibland för att det hela tiden kommer nyfikna, med fläckfria maskiner, som kommer ner för att slösa tid på att blockera arbetet, de hjälper inte på något sätt och ibland ventilerar jag till dem”.
Räkna dagarna genom att citera föraren som tävlar med det antalet. Den 39:e dagen är Gram Day, för att hedra Gramigni. Hur minns du tävlingsnumren?
“Vi började med sommarsäsongen. Tiden stannade för mig den 16 maj. Den 17 maj är bara en väldigt lång dag för mig där jag måste hålla koll på hur många gånger solen går ner. De första dagarna var det väldigt tungt klimat men redan från dag ett trodde jag att det var Wayne Raineys dag, min nummer ett från när han var barn. Sedan också hans personliga berättelse, det faktum att han trots tragedin som drabbade honom i Misano inte gav upp och lät barnen tävla i Motoamerica, tillbaka på sin 500. Jag var också väldigt bra på matematik och antalet saker som intresserar mig minns dem. Jag kanske inte kommer ihåg namnen på mina ex eller deras födelsedagar men jag minns rasnumren, de är omedelbara.
Jag behöver den här saken för att rationalisera och förstå vilken dag det är eftersom jag inte räknar dem i kalendern. Detta hjälper mig att förstå hur många solnedgångar som har passerat och ger mig en otrolig boost. För mig är piloter supermän. De lyckades med det jag drömde om men misslyckades.
Om de ger oss gasen så har de eld inuti, från den minsta till den största, om jag har sett dem med ett nummer på skrovet göra vackra saker så finns de inpräntade i mitt minne. Det är passion, enorm passion”.
När kommer vi tillbaka till racing på Galliano Park?
Jag vet inte, jag har ingen aning om tiderna för tills vi har rensat banan och vi kör den vet jag inte ens om vi någonsin kommer att öppna igen och om jag kommer att ha ett jobb eftersom sju meter vatten med all lera och arbeten. Om banan sedan har några gupp och behöver göras om så får jag överge allt. Vi ger verkligen allt och mer. Det är rätt att göra det, att du går tillbaka till träning och racing på Galliano Park”.
