Han är en Rookies Cup-rookie och hade aldrig tävlat på Bugatti Circuit tidigare. Guido Pini lyckades dock skapa en alldeles utmärkt helg och tog också sin första pallplats i mästerskapet! Inte illa för 15-åringen från Mugello, hård huvudperson i utnämningen som just har avslutats på Le Mans. Efter några för många misstag i de två första omgångarna, här är tassen i Race 2, med en nypa ånger för resultatet som också kunde ha kommit i Race 1. Nästa helg letar Pini efter “förlossning” i ETC efter noll i Estoril, först frågade vi dock om den första tillfredsställelsen i Frankrike.
Guido Pini, hur var helgen på Le Mans?
Jag skulle säga att det var en väldigt bra helg! På de två första fria träningarna vi avslutade framför var banan ny för mig men jag kände mig direkt väldigt bra. I kvalet då gjorde jag 3:a, mycket bättre än de andra gångerna. Från första raden lämnar du mycket mer avslappnad, du är redan framme.
Sedan följer loppen, hur gick de?
I Race 1 slutade jag 5:a, men för att jag missade den första chikanen och tappade några placeringar. Synd för jag var tvåa… Men vi tog igen det i Race 2, tvåa!
Guido Pini, rookie redan på pallen efter bara tre omgångar. Inte illa, eller hur?
Ja, riktigt trevlig skulle jag säga!
Hur gick det med den so-so tiden på Le Mans?
Tur att det aldrig regnade när det var vår tur. Det fanns tillfällen då vi tog risker, som i kvalet: före oss var det MotoE:s tur och det hade börjat droppa. Men som tur var slutade han. Fredagen var däremot inte så bra, på lördagen hade vi lopp på kvällen. Men på morgonen hade det regnat och Moto3:an hade faktiskt åkt i blöta. Dagen efter hade vi loppet alltid vid samma tid och man trodde att det skulle regna, men så blev det inte.
Två lopp vid väldigt olika tidpunkter, kände du verkligen skillnaden?
Ja, speciellt i de första varven. Vi gav oss av mot Race 1 med varmare väder och därför med mycket mindre hal asfalt, men dagen efter var kall. Lopp 2 var 8:50 på morgonen, så vi behövde några varv för att värma upp däcket.
Guido Pini, förutom misstaget vid chikanen, har du något att förebrå dig själv för?
I Race 1 säger jag precis det, men jag kanske var mindre aggressiv än i Race 2. I det andra loppet, om någon passerade mig, skulle jag svara direkt, men låt oss säga i det första loppet att jag ville avsluta det efter de tidigare kraschen. Håller sig alltid i den främre gruppen, kämpar om pallen, men lite mer avslappnad, försöker ta sig dit. Men alla krascher berodde i alla fall aldrig på hastighetsfel: i Portimao var jag utanför linjen, i Jerez var jag nervös eftersom en hade passerat mig och jag hade gått lite brett, jag ville passera honom igen men jag kraschade. Lopp 2 istället, förutom analysen av Lopp 1, riskerade jag mer och det gick bra.
Du kände inte till Le Mans-banan, vad tror du?
Det är en fin bana, med alla chikaner och kraftiga bromsningar, så jag mår ganska bra. Det är också en bana där det inte är lätt att passera, antingen gör man det i första delen eller så blir det svårt. Det finns många S och ganska snabba ställen där det är svårt att ta sig in, och då kanske man tar vägskäl. Det är inte ett väldigt enkelt spår, det skiljer sig från alla de jag har gjort hittills.
En ny upptäckt för dig.
Efter två helger i rad på välkända banor passade en Le Mans jag aldrig åkt! Det var skönt att ha ett lopp som var nytt för alla på slutet.
En “redemption”-podium efter de tidigare fallen i Rookies Cup?
Ja, låt oss säga att jag förlöste mig själv. Vi hade aldrig sett det bra arbete vi hade gjort under de första loppen, med start bakifrån var det svårt att återhämta sig. Då hade både i Portimao och i Jerez den första gruppen åkt, istället i Le Mans startade jag längst fram och det var ett 20-tal ryttare kvar tillsammans! Det var ännu svårare.
Guido Pini, kan vi också definiera det som en nollinlösen i ETC i Estoril?
Låt oss säga att det var ett misstag som kom från första kurvan. Eftersom jag inte stängde hade en och annan ryttare passerat mig, jag minns inte exakt, och Ferrandez passerade mig också i hörnet efter. För att stå emot bromsade jag lite mer och kraschade.
En bestämt bitter avslutning.
Ja, också för att jag mådde mycket bättre med cykeln än i Race 1. Vi fick en dålig start, sedan åkte Estrella Galicia-trion och jag kunde inte ens slåss om pallen. I Race 2 gick det däremot bra även om jag kraschade efteråt.
Nästa helg är det dock dags för andra omgången i Valencia.
Vi har redan åkt dit för ett test med laget, vilket vi inte gjorde för Estoril. Säkert från torsdag kommer vi att vara väldigt konkurrenskraftiga jämfört med Portugal, vi hade kämpat lite mer där. Jag siktar på att alltid ligga i framkant och kämpa om pallen eller för att vinna.