Sofia Torri är 31 år och har gått på MotoGP-hagen i 30. Det verkar konstigt men det är det verkligen. Dotter till Giovanni Torri, historisk chef för det skotska laget, som barn gick hon till racerbanan med sin familj. Hon blev passionerad för motorer utan att någonsin tappa studierna ur sikte. Hon tog examen och har arbetat med motorcykelsport i tio år. För närvarande är Sofia Torri projektledare och ansvarig för Alpinestars banevenemang. Det är därför involverat med det venetianska företaget i MotoGP-tävlingarna och i många andra viktiga evenemang, med undantag för Formel 1.
“Haget är mitt hem – berättar Sofia Torri för Corsedimoto – Jag känner alla där, många har sett mig växa upp. Min far var först sponsor till Bruno Casanova, sedan i det skotska laget som han också var partner till. SJag var på banan för första gången 1993, när jag var ett och ett halvt år gammal. Under några år gick jag alla lopp med mamma, pappa och min bror. Det var ett sätt att spendera lite tid tillsammans för annars var min pappa alltid väldigt upptagen med sitt företag”.
Med Team Scot har du upplevt unika känslor.
“Det har varit några underbara år, sedan var 2009 otroligt. Det var det sista året av 250:an och Honda hade redan bestämt sig för att dra sig ur. Teamet var riktigt bra, en stor familj. Vi vann världsmästerskapet med Aoyama senast och det var en enorm glädje. Jag var 17 och jag kommer aldrig att glömma de stunderna.”
Bestämde du dig då för att jobba inom motorcykelsport?
“Ja och jag gjorde en bra röra. Jag började arbeta i Team Lorenzinis gästfrihet. Jag vill tacka Vanni som verkligen var som en pappa på en professionell nivå: han hjälpte mig mycket under hela min resa, han var en sann referenspunkt. Sedan blev jag uppringd av Sandro Carusi och jag var Team Coordinator för hans team. 2015, vid min debut i den här rollen, vann vi omedelbart det första loppet i Aragon med Roberto Tamburini och det var en dröm. Vi var då nära att vinna världscupen i STK 1000. Det var ett underbart år. Efter två år med Carusi arbetade jag några månader på Sic58 och där träffade jag Tony Arbolino så jag började samarbeta med GreyhoundRacing, företaget som skötte det. Jag har arbetat för Alpinestar sedan 2019”.
Lämnade du Romagna för att flytta till Veneto?
”Jag går på event men jag jobbar också på företaget så jag var tvungen att flytta. Alpinestar är ett extraordinärt gym, extremt lärorikt, en livserfarenhet. Men jag kommer från Romagna och jag saknar mitt land. I framtiden skulle jag vilja komma lite närmare hemmet, å andra sidan är jag född och uppvuxen i Motordalen. Jag skulle vilja fortsätta arbeta inom motorcykel men utan att behöva bo i en annan region. Jag är väldigt nära min familj och mina föräldrar kommer till loppen när de kan. Jag kunde i alla fall inte hålla mig borta från cyklarna, och från hagen är jag super passionerad och passion är bränslet till allt”.
