Sedan 2012, till en början med det ärorika namnet Lightweight TT, har Supertwins varit de etablerade huvudpersonerna i Isle of Man Tourist Trophy. Denna TT från 2023 är inget undantag, en utgåva som projicerar klassen reserverad för 4-takts tvåcylindriga motorer av minst 650cc deplacement bland de mest intressanta i loppet. För nivån på nybörjarna, för utvecklingen av själva kategorin, garanterar en högprofilerad tävling som har sett Italien som huvudpersonen i flera år nu.
SUPERTWILLINGENS FRAMGÅNG
Supertwin är nu en ”globala fenomen”. En typ av motorcykel för alla smaker, särskilt lämplig för roadracing, men inte bara. Twins Cup stoltserar med måttliga framgångar i MotoAmerica-cirkusen, så mycket att det i framtiden talas om introduktion även i samband med Superbike World Championship. Det är inte precis en typ av träningscykel när det gäller åkning, utan en väsentlig sådan, med begränsade kostnader (trots tillverkarnas nu bevisade intresse och engagemang), som är upphöjd framför allt i huvudsak landsvägslopp. Tourist Trophy compreso.
SUPERTWINS EVOLUTIONEN MOT 2023 TT
År efter år har Supertwin växt exponentiellt när det gäller prestanda. Enbart hastighetsdata vittnar om detta: från det 114,155 mph genomsnittliga varvet av den legendariska Ryan Farquhar (Kawasaki ER6 650) undertecknad i den inledande Lightweight TT-upplagan som hölls 2012, efter 11 år får han i snitt nästan 10 miles per timme. Under de första testerna färdades Michael Dunlop med referensen Paton S1-R i 122 mph, samtidigt som han hade något i fickan. Det säger sig självt, men i de två lopp som planeras mellan tisdag 6 och fredag 9 juni, som båda ska hållas över 6 varv av Mountain Course, är det rimligt att förvänta sig att de tidigare rekorden kommer att slås, om inte ens demoleras.
ARMATA PATON
Som nämnts är den mycket italienska Paton S1-R fortfarande referensen Supertwin. Historiskt varumärke återupplivat med passion, kompetens och en bra industriell plan av SC-Project, har vunnit kontinuerligt på TT sedan 2017, deltagit direkt med sitt eget Racing Team eller med välutrustade kundteam. Förare som Michael Rutter (2017), Michael Dunlop (2018 och 2019) och Peter Hickman (2022) har låtit Paton ta fyra segrar under de senaste fyra upplagorna som hölls, och jagade i år de potentiella femte och sjätte vinsterna med riktiga och egna stor. Från Michael Dunlop själv (med de officiella Paton SC-Project-färgerna) till våra Stefano Bonetti och Francesco Curinga, spjutspetsar för Ian Loughers ILR/Frog Racing Developments-skvadron. För ”Bonny” topp-5 är väl inom räckhåll (utan att lägga till något annat…), medan Curinga som nykomling redan har imponerat genom att hitta sig själv redo att gå direkt bland topp 10.
TÄVLING FRÅN KAWASAKI OCH APRILIA
Tävlingen visar alltid Kawasaki på sköldarna. Förmodligen den mest mångsidiga Supertwin i loppet, 650cc ER6 kommer att köras av stora namn ledda av Jamie Coward (KTS Racing), utan att glömma Josh Brookes som återvänder under Dafabet Racing-beteckningen. Å andra sidan revolutionerade inte Aprilia 660, huvudpersonen i MotoAmerica och i den homonyma trofén i CIV, startuppställningen. Faktum är att tack vare Lee Johnstons frånvaro har Noale inga stora namn att ställa upp, vilket går emot trenden med ett 2022 som verkade lova gott för projektet.
YAMAHA R7 BJÖRN
Rollen som lyxig outsider i år togs över av Yamaha med den helt nya R7. Michael Rutter (vinnare med Paton 2017) och hans Bathams Racing trodde på detta nya projekt, men framför allt innehavaren av trofén Peter Hickman. Lämnade Aprilia på gång, åkte Paton och lyckades vinna, för 2023 bestämde sig rekordhållaren på Mountain-varvet för att starta sitt eget företag med sin PHR Performance-struktur och valde en R7. North West 200 verkade kort på förberedelser, men betydande utvecklingar gjordes för TT. Ny aerodynamisk profil i Moto2-stil, många Yoshimura-delar (som verkligen tävlar i en R7 i MotoAmerica) med resultatet överstigande 100 hästkrafter. Kommer han att vara bogeyman i de två Supertwin-loppen i 2023 TT?