Det är cykeln som vann Imola 200 Miglia 1972 körd av den brittiske föraren Barry Sheenes svåger som segrade i spurten över Bruno Spaggiari som nästan hade slut på bensin vid mållinjen
Troy Bayliss hade äran att … ta ett ärevarv på WDW med den mest legendariska av Borgo Panigales cyklar: Ducati SS750 Imola Desmo med vilken Paul Smart vann Imola 200 milen 1972.
Det här är Ducatis webbplats som påminner om den här cykelns odödliga historia:
Floder av bläck spilldes på det fantastiska sista varvet, som såg Smart och Spaggiari sida vid sida nästan till mål; men lite har sagts om hur denna ras förändrade tillverkarens öde. Segern på Imola avgjorde hur Ducatis framtida inställning till racing skulle bli, med ett nästan exklusivt fokus på produktionsbaserade maskiner. Innan vi diskuterar Smart, Imola och den legendariska ”nummer 16” måste vi dock ta ett steg tillbaka.
1972 hade Checco Costa tagit med sig 200-milsformeln till Italien och Ducati hade förberett åtta cyklar för Paul Smart, Bruno Spaggiari, Ermanno Giuliano och Alan Duscombe. Cyklarna hade produktionsmotorer och ramar, men förbereddes som vanligt på mycket kort tid. Det mesta av arbetet skulle dock fortfarande vara nästan osynligt, eftersom det involverade de minsta detaljerna: där det var möjligt, var varje bit av cykeln noggrant filad och lättad. Dessutom kom nya 40 mm Dell’Orto-förgasare med gaspump precis i tid, vilket ger perfekt bränsle för de stora tvillingarna som utvecklade 80 hk vid 8 500 rpm.
På sista varvet fick Bruno Spaggiari, som ledde loppet, slut på bränsle, vilket öppnade vägen till seger för Paul Smart, som av en slump firade sin födelsedag den 23 april. Loppet slutade sedan med Smart och Spaggiari på 1:a och 2:a plats, triumfer av det otroliga loppet.
Från denna cykel härledde sedan serien SS750 som skiljde sig, genom åren, genom en ny ram, smalare i sadelområdet och en annan gaffel, inte längre med avancerad pivot.
Med denna cykel stack Franco Uncini ut, i det dåvarande mästerskapet för produktionsderivati samma stall som sköts av Bruno Spaggiari sprang ”Tom Thumb” Sabattini. Med 750 SS tävlade också piloter av kalibern Carlo Perugini e Adelio Faccioli, båda gick sedan vidare till världsmästerskapet i 500-klassen.
750 SS vägde 163 kg och producerade cirka 85 hk vid 9 000. Den hade ett tvåventilshuvud, Dell’Orto 40-förgasare och skivbromsar med Lockeed-ok (tidiga Scarabs).