Tredje återkomst till Moto3 och absolut inte för att göra ett framträdande. Romano Fenati kommer att vara i startgroparna igen med Snipers Team-färgerna, ett team med vilket en speciell familjerelation har skapats. Han döljer inte att han har mediterat över det definitiva stoppet, upp till Mirko Cecchinis förslag. Det idealiska tillståndet för att lysa på banan, fixa det som inte fungerade tidigare år. Inga mål satta för Fenati, bara den ständiga beslutsamheten att göra bra ifrån sig. Vi hade möjlighet att få en mycket intressant pratstund med piloten från Ascoli, vår intervju.
Romano Fenati, hur mår du under den här perioden?
Jag är väldigt upptagen i det ”normala livet”, eftersom vi har en stor järnaffär och en kartbana. Men det har varit så här sedan jag var liten, det tynger mig inte och det är faktiskt väldigt skönt. Jag jobbar varje dag mer eller mindre från halv åtta på morgonen till halv tio på kvällen, med träning emellan. Det är lite av en kontinuerlig bråttom, eftersom det alltid är åtta timmars arbete, ibland till och med något mer, men jag lyckas alltid klämma in två, två och en halv timme lätt. För mig är det mer en stunds avkoppling än träning: jag ser det aldrig som en olägenhet, snarare när jag slappnar av. Då kanske jag tar det ännu mer seriöst än andra, men det är alltid kul!
Förra året var du tillbaka i Moto2. Hur förändras utbildningen för byte av kategori?
Det är ungefär samma sak, även om det helt klart måste anpassas. För Moto3 behöver jag inte bänkpressa 200 kg, men självklart behöver du fokusera på vissa aspekter, medan du för Moto2 tittar på andra. Det är fortfarande en motorcykel och du behöver inga tyngdlyftningstävlingar, men den är säkert tyngre och du behöver träna mer på den här aspekten. Men generellt sett behövs alltid styrka och uthållighet. Kanske ökar du bara tempot i löpningen eller cyklingen, men det förändras inte så mycket.
2022 det ”andra” hoppet till Moto2, men det gick inte bra. Hurså?
Jag ställde många frågor till mig själv och gav mig själv många svar. Jag hade tränat hela vintern och gjort stora uppoffringar, till och med åkt till Spanien, och på gott och ont, jag har redan anpassat mig till de större cyklarna, sedan jag tränade med en R1. Jag kände mig faktiskt ännu bättre när jag körde en Moto2. Hastighetsmässigt har jag inga problem, historiskt sett är jag en ryttare som anpassar sig till cykeln lite i taget, anpassar sig steg för steg. I Austin hade jag dock ådragit mig en skada i axelns supraspinatus till följd av en krasch vid en inbromsning under loppet. Jag lider lite av tidigare trauman och vid det tillfället drabbades jag av denna viktiga skada: jag var riktigt sjuk, men jag lyckades avsluta loppet med bara en arm. Men låt oss säga att förra året fungerade det inte för en blandning av olika faktorer. Till slut gick det så här, jag vet vad jag är värd och resten spelar ingen roll.
Fenati är tillbaka i Moto3 och alltid med Snipers Team. Vad betyder det här laget?
Jag är en som binder mycket till de människor han älskar, det är en ömsesidig sak. Till exempel är Lele Martinelli som en bror för mig, hela Max Racing Team var en familj för mig. Ett lag som förändras i år, men i slutändan är strukturen densamma, förutom Max Biaggi. Jag säger detsamma om Mirko Cecchini och Snipers Team, de är som en andra familj för mig. Vår relation startade 2017 och därifrån var det ”kärlek vid första ögonkastet”. Först och främst är det den mänskliga sidan, som är grundläggande i ett lag med tanke på att jag under mästerskapet spenderar mer tid med dem än med min familj. Det finns en otrolig harmoni, men vi får också gärna skicka oss själva till helvetet! I en familj bråkar vi, kanske för att vi vill göra mer, men vi ror alltid på samma sida. Till slut bråkade jag och Mirko alltid, men det varade max en halvtimme och sedan jobbade vi ihop.
En bra känsla utanför banan är väl alltid avgörande för att få resultat?
Ja, det är viktigt. Resultaten på banan är förvisso viktiga, men det är när det inte går som man verkligen ser den harmoni som finns. Skyllspelet är värdelöst. Mirko är en väldigt känslosam person: om det inte finns den perfekta känslan mellan cykel och ryttare, sover han inte igenom det och kanske kommer han på idén på morgonen. Men jag är likadan! Jag sover inte, jag idisslar för att försöka förstå och hitta lösningen… Men det kan också visa sig vara skadligt: ibland kan det vara bättre att koppla bort än att tänka på det hela tiden. Jag har i alla fall stor aktning och förtroende för Mirko, han är en stor arbetare. Och så stöttar vi båda Inter! [risata] Och på kvällen träffas vi alla tillsammans i gästfrihet, vi spelar kort, det råder ingen brist på ständigt retande för något tal… Det är inte illa.
Det är verkligen det optimala tillståndet för dig, eller hur?
Absolut. Också för att jag inte ville gå tillbaka till racing efter förra säsongen… Men tanken var att komma tillbaka antingen med Lele eller med Mirko, så att jag mår bra och sedan anpassa mig till den här världen. Lele hade dock redan fulla cyklar, och lyckligtvis: om de båda hade gett mig ett erbjudande så hade jag inte tävlat ändå, det hade varit svårt att bestämma sig. Mirko skickade mig istället erbjudandet på WhatsApp! Han hade recenserat några av våra lopp och han hade klumpen. ”Jag ger dig erbjudandet, så ser du.” Det tog mig ungefär en vecka att bestämma mig: först pratade jag om det med min familj för att komma på vad jag skulle göra. Jag var tveksam, jag sa nej men det var min dröm… Till slut sa jag ja till Mirko, det var bra med honom. Men jag kan redan föreställa mig alla slagsmål och han vet det: saker från ”Jag kommer inte att prata med dig mer!” och tio minuter senare går jag för att prata med honom eller så kommer han och letar efter mig. Som de säger, kärlek är inte vacker om det inte är en kamp! Med Mirkos fru som alltid kommer för att medla… Det finns åtminstone en vuxen som gör i ordning! [risata] Skämt åsido, jag är stolt över att vara hans vän.
Ny omstart i Moto3, kommer Romano Fenati att vara bland huvudpersonerna?
Låt oss hoppas det! Jag är aldrig särskilt övertygad om någonting förrän jag gör det. Jag är lika säker på mina möjligheter som osäker och osäker på framtiden. Jag är en knäppis! [risata] Men varje säsong är en separat diskussion, så jag vet inte vad jag ska säga. Ok, det finns också lite vidskepelse, men framför allt är det det faktum att jag inte säger något. Visst skulle det vara trevligt, jag vet inte, att vinna mästerskapet med 15 lopp över! Men uppenbarligen är idén och verkligheten två olika saker. Engagemanget och viljan finns alltid där, men varje år är en historia för sig.
Du är bland de bästa i kategorin. Vad tycker du att du saknat tidigare för att verkligen ligga i toppen och sikta på titeln?
Låt oss säga att alla har kompetensen. Problemet är kanske att det har hänt en rad saker, inte nödvändigtvis avsedda, som har lett till resultat som inte var de man hoppats på. Jag tänker till exempel på 2017: Jag var en av utmanarna till titeln, men på Le Mans, när jag hade seger på fickan, föll så många av oss i en oljefläck. Men bromsoljeröret hade ett hål i sig, ett litet hål, och i förvirringen att börja igen märkte vi det inte. Mirko berättade sedan för mig att varje år låg de precis i det hörnet, och jag förlorade loppet precis där! Varv efter varv kunde jag dock bromsa mindre och mindre och styrningen stängde, sen såg vi till slut att cykeln var full med olja. På Silverstone och Phillip Island har jag alltid varit inte mindre än trea, det enda varvet jag passerade 7:a var rödflaggat! Mir var uppenbarligen väldigt bra, han förtjänade VM, men otur hände oss…
Ett annat exempel är Misano 2021.
Eh, även där var vi tillbaka i VM, men ingenting. Vi höll på med en annan sport den dagen, men en galen vind tog till: jag försökte sakta ner lite, men plötsligt befann jag mig på marken. En vindpust, jag var lite av… Den kraschen där markerade mig särskilt, gnager fortfarande i mig låt oss säga.
Hur går du bortom avsnitt av den här typen?
Med en flaska vin? [risata] Seriöst, du måste låta det passera och det är det. Inte ens vid det tillfället hade jag inget konstigt. Jag kanske bara var lite bred och 1 km/h snabbare, men jag kände också att jag fortfarande hade lite marginal, det fanns ingen! Men ett ögonblick av distraktion… En bråkdel av en sekund som förändrade scenariot. Men inte ens i det fallet skyller jag på mig själv och inte heller kan jag skylla på cykeln, som var väldigt snabb och jag mådde riktigt bra. Precis som jag inte kan skylla på vinden! Det är något man bara måste släppa taget om. Uppenbarligen kommer sedan tusen tankar och tvivel, om och kanske, en utslitning inuti. Men det viktiga är att komma fram till nästa race med det där extra upplevelsepaketet och börja därifrån.
Titta mer på aktuella händelser: enligt din åsikt, hur stor skillnad är det mellan Honda och KTM?
Till slut vann jag med alla cyklar, men jag måste säga att skillnaderna är urusla. KTM använder ett spaljéramskoncept, som kan vara så gott som mycket svårt att trimma. Faktum är att om du inte är helt okej kan du inte uttrycka dig på ditt bästa. Honda är alltid Honda: det går ganska bra, men det är svårt att hitta 5-10 % mer. På gott och ont utgår man dock alltid från en väldigt bra bas. Dito KTM, men du måste komma överens direkt. Jag skulle säga att jag är som hav och berg, dag och natt, men jag har alltid lyckats anpassa mig till både på kort tid och enligt mig på bästa sätt.
Intrycket är att klyftan har ökat, eller inte?
Jag måste kasta ett spjut till förmån för KTM, som alltid ger lite utveckling: att lägga ihop allt de gör upp till två tiondelar, mycket i slutet av dagen. Men allt går inte alltid som man hoppats. Honda är mycket mer ”japanskt”, men när de ger dig en ny utveckling, oavsett om det är aerodynamik eller en motor, fungerar det definitivt. Jag stödjer KTM-sidan för fortsatt utveckling men som racers hjälper det att ha något man redan vet fungerar. Ser vi till resultaten så har KTM dominerat de senaste två åren, men jag kan inte säga varför. Men jag hoppas att Honda dominerar i år!
I år ändras formatet på husläkarna. Boss Snipers gillar det inte, Fenati vad tycker du?
Även här är vi två kontrasterande huvuden… Jag skulle vara för ett träningspass, kvalificering, race, så att du kan se vem som vet hur man kör motorcykel! Men visst behövs tid på banan, speciellt när man har problem, det räcker aldrig, medan när allt är perfekt går tiden fort….