Riccardo Moretti var en mästare när han triumferade i det italienska hastighetsmästerskapet men han är ännu mer så idag. Han har alltid haft extraordinär styrka, han har övervunnit tusen svårigheter och under de senaste tio dagarna har han också fått kämpa mot den naturkatastrof som drabbat Romagna. Hans stad, Sant’Agata sul Santerno, är kanske den som har lidit störst skada. Riccardo Moretti fick sitt hus översvämmat men trots detta gick han för att hjälpa dem som hade det ännu svårare. För att hjälpa sina byborna förlorade han sin bil, en av de mycket få saker han lyckades bevara. Han gav dock inte upp, han hoppade på en jolle och gick för att hjälpa folket med en båt. Dessa gester är värda mer än en seger i världscupen.
”Floden annekterade mitt land, vi hade mycket högt vatten – berättar Riccardo Moretti för Corsedimoto – Allt som fortfarande kan hittas ska uppenbarligen slängas. Jag hade räddat en av mina bilar, jag hade ställt den på den högsta punkten i stan men sedan använde jag den för att hjälpa människor som inte kunde ta sig ut med helikopter. När jag vadade genom en gata med mycket högt vatten stannade min bil och jag fortsatte med gummibåten. Jag är en räddare för Motonautic Federation och jag har alla kläder, all utrustning så jag försökte ge en hand till brandmännen som behövde det. De första tre dagarna kunde jag inte göra något i mitt hus eftersom det var för mycket vatten så jag försökte hjälpa till. I små byar är det naturligt att hjälpa varandra. Tyvärr är alla mina vänner i samma situation. Lyckligtvis kom många frivilliga till mitt hus för att hjälpa till: från Modena, Bologna, Rimini…”.
Som i en film: apokalyptiska scener
”Vi hade en dålig tid första natten. Jag hade förberett mig tillräckligt med våtdräkten, utrustningen, flytvästarna eftersom jag hade sett floden väldigt full. Jag sov inte, jag var i hallen och när jag hörde en smäll och såg den första bilen åka in i byggnaderna steg jag ut. Jag hade en laddad dykartank som jag redan hade förberett så jag lyckades barrikadera dörren som var mest strömutsatt och räddade första våningen. Jag packade en påse med matvaror och gick upp på övervåningen. Det var två typiska filmdagar Apokalyps nu med helikoptrar som plockade på folk kändes det nästan som krig. Efter två dagar när det var cirka 80 centimeter – en meter vatten kunde vi gå ut och röra oss på jollen. Sedan åkte jag också till Lugo och till andra städer med vänner. Nu är alla hemma och försöker fixa det de kan”.
Hoppet
”Jag blev imponerad av de många unga volontärerna, det finns en fantastisk ny generation. Många killar kom för att jobba för mig och om det inte var för dem så kunde vi inte klara oss. Nu efter fyra eller fem dagar kan du se golvet, till och med botten av trädgården. Vi kommer att slå oss ner. Uppenbarligen finns inte bilar, motorcyklar och materiella minnen längre men det finns möjlighet att jobba och vi jobbar. Från och med nästa vecka kommer jag också att återuppta mina åtaganden med IMF, med ungdomsprojektet i Cattolica. Den här veckan måste vi fortfarande göra grinden för att gå fram och tillbaka. Santerno i Sant’Agata har tömts men vi kommer tillbaka. Det kommer att ta lite tid men vi fixar allt.
