På sitt sätt är Pierfrancesco Venturini redan en karaktär i CIV. Den krulhåriga romerska ryttaren född 2009 (fyllde 15 år den 3 januari) står inför sin första säsong i Moto3-kategorin och lyckas redan rapportera goda resultat. I praktiken och kvalificeringen presterade Talento Azzurro bra, i Race 1 var det bara ett tekniskt problem i de sista varven som hindrade honom från att sluta strax utanför pallen, i Race 2 slog han tyvärr en highside utan några konsekvenser. AC Racings fanbärare framstår redan som en av killarna att hålla ett öga på i CIV Moto3, men känner du till hans historia? Han berättar det själv för oss.
Pierfrancesco Venturini, var börjar din motorcykelresa?
Min far hade alltid velat att någon av oss skulle åka motorcykel. Jag började 2017 med en Ohvale, under de följande två åren vann jag italienaren i Ohvale 110 automatisk. Jag fortsatte i GP0 110 och 160, men jag mådde inte så bra, sedan 2019 flyttade jag till MiniGP i CIV Junior, där jag också tävlade 2020. Det var en otrolig nedgång där, jag kom alltid sist med en gap: Jag var bra på cykeln, jag körde inte mycket fart.
Övergången till CIV PreMoto3 följer.
2021 gjorde jag de tre sista loppen med GP Academy, det var en ganska bra debut som ledde till att vi gjorde hela 2022 med GP Project 2WheelsPoliTO. 2023 flyttade jag till AC Racing, ett lag som jag alltid har gillat, och förra året började jag ta några pallplatser, jag var väldigt glad. I år är jag fortfarande med dem men vi ser hur den här Moto3 är.
Hur är denna förändring? Fysiskt borde du vara bättre.
Ja, jag är nöjd med Moto3 för nu kan jag komma ur hörnen bra, vilket jag inte kunde göra med PreMoto3. Jag förväntade mig att ligga lite längre efter på Misano, men kvalet gick bra, i Race 1 blev jag 4:a och slutade bara 8:a på grund av ett motorproblem under de två sista varven. Det viktiga var att passera under den rutiga flaggan. Det är synd om olyckan i Race 2, en pallplats kunde ha uppnåtts… Men jag gillar Moto3 mycket, jag måste fortfarande vänja mig vid kraften och jag gjorde en highside för det också, men det är skönt, det går snabb.
Har du en referenspilot som inspirerar dig?
Självklart skulle jag vilja bli som alla i VM, de kom dit så hatten av, jag respekterar dem från första till sist. En sak jag verkligen skulle vilja säga är att jag också tog mig till VM! För Moto3 behöver vi fortfarande mer, men vi kan nå dit. Det finns talanger men de är inte utomjordingar, med engagemang är det möjligt. Någon som alltid har jobbat hårt är Luca Lunetta, som jag känner väl: han jobbar mycket, han är begåvad och han kom dit!
De säger att du är en explosiv, överdriven karaktär, men att alla älskar dig. Och du får till och med sova innan ett lopp!
Jag gillar verkligen att umgås, att alltid ha ett leende, när jag är arg försöker jag att inte visa det. Inför loppen… Jag har väldigt mycket ångest och känner det, men jag vet inte varför jag börjar gäspa och jag blir lite sömnig. Men så fort jag tar på mig hjälmen, med allt adrenalin jag har, vaknar jag direkt och är full av energi. Å ena sidan kan man också säga att jag koncentrerar mig mer.
Vad förändras mellan Venturini-piloten och personen?
De säger alltid till mig att jag är väldigt bra. När jag kommer på banan kan jag dock bli otäckare, inte mycket, förutom när något går fel för mig, som motorn under de två sista varven av Race 1. När jag kom tillbaka till garaget ville jag slå sönder allt, det kändes så, men till slut behöll jag mig ändå lugn.
Vilka är dina säsongsmål i CIV Moto3?
Förra året ville jag komma till fronten, men de slog ut mig två gånger och en gång slog jag ut mig själv. Tre krascher är mycket, men jag slutade 4:a, en poäng från 3:a. I år, förutom Ruda och Bartolini som är riktigt starka, finns det ryttare som har mycket erfarenhet av Moto3. Lolli går till exempel lite fortare än mig, men lite i taget kommer jag till och med nära honom! Jag skulle vilja komma på pallen, alltid ligga framme och göra så många poäng som möjligt.
Foto: Social