För den här motorcykelsäsongen som just avslutats har ett speciellt uttryck myntats, ”Ducati Cup”. Detta beror på närvaron av 8 röda i MotoGP-kategorin, en stor skillnad jämfört med de andra tillverkarna. Honda, KTM och även Aprilia kommer att ha fyra cyklar nästa år, bara två för Yamaha. En klar övervikt av Desmosedici som fortsätter att orsaka diskussion, även om det för att säga sanningen bara är på papper. Om man tittar på ställningen i världsmästerskapen så pratar vi inte om en absolut dominans av de röda i världsmästerskapets främsta klass… Något som har hänt flera gånger i den historiska 500cc, med särskilt slående fall. Men som det förflutna också visar, garanterade en armé av cyklar från ett enda märke inte alltid världstiteln. Låt oss granska när detta redan har hänt.
60-talet
Under den här perioden gjorde framför allt två tillverkare stort plask på halvlitern, italienska MV Agusta och brittiska Norton. Vi kan då tala om ”Norton Cup”, eftersom de flesta av killarna i 500cc faktiskt tävlade med märket Wolverhampton! Ändå var det inte det brittiska varumärket som triumferade… Under tvåårsperioden 1959-1960 lämnade duon John Surtees-Remo Venturi, med två av de ytterst få MV Agusta närvarande, hela Norton-armén bakom sig. 1961 ändras bara namnen på huvudpersonerna. Den här gången triumferar Gary Hocking med MV Agusta, följt av Mike Hailwood (som tävlade för båda tillverkarna), men Norton ligger efter igen. Samma scenario 1962: Mike Hailwood vinner med MV Agusta, 2:a är Alan Shepherd med brittiska Matchless, sedan finns det Phil Read med den första Norton. Varese-märket hade också en, max två motorcyklar under de följande åren, men med Hailwood först och sedan Agostini fortsatte det att överträffa konkurrenterna. Med situationen dock, som märkesmässigt blir allt mer varierad med Honda, Matchless, Paton, Seeley, Benelli, Aermacchi och diverse andra.
70-talet
Olika andra märken börjar komma, särskilt från Japan. Särskilt 1973 hade Yamaha flest strängar i fören, sammansättningen av de tio bästa bevisar det. Men återigen, fler motorcyklar betyder inte garanterat världsmästerskap: Phil Read tror detta, avbryter Agostinis dominans men berikar fortfarande MV Agusta palmares. Följande år kan vi kalla det ”Yamaha Cup” i 500cc, men Lombard-tillverkaren triumferar fortfarande och gör till och med en dubbel med Read och Gianfranco Bonera. 1976, å andra sidan, var året för ”Suzuki Cup” och mästerskapsställningen förklarar tydligt varför. Topp 12 är nästan helt Suzuki (nästan på grund av Agostinis byte från MV Agusta till Suzuki under loppet). En total triumf, som började med mästaren Barry Sheene, upp till Yamaha som kördes av Tom Herron 13:e.
Suzuki-Yamaha-åren
1977, å andra sidan, började den korta perioden med endast två tillverkare närvarande i 500cc. Suzuki och Yamaha är faktiskt de enda tillverkarna på nätet för kategorin drottning! Med en bra växling i ställningen även om titeln tillhör Sheene igen. Situation som också inträffar 1978, men ytterligare ett år från ”Suzuki Cup”, även om mästaren denna gång är Kenny Roberts på Yamaha. Följande säsong är de enda undantagen Graziano Rossis Morbidelli och den mycket korta Honda-parentesen med Mick Grant: Roberts flyger igen framför Suzuki-armén. Samma resultat i ett 1980-tal som återigen var ”bi-brand”, förutom Ballingtons Kawasaki och Pelletiers Morbidelli. I det triumferande 1982 med Franco Uncini är Suzuki fortfarande det dominerande huset, även om andra namn dyker upp.
80- och 90-talen
1984 började Honda till exempel höja rösten och tog även konstruktörstiteln. Men förarnas mästerskap går till Eddie Lawson, en av få Yamahas närvarande det året! Men det växande antalet Hondor är också värt förarnas iris tack vare Freddie Spencer 1985, men året därpå placerar Yamaha (mästare med Lawson) alla sina förare i topp 6, med det enda undantaget Wayne Gardner 2:a med Honda . Låt oss gå vidare till 1996: HRC flyger framför allt med Doohan, Crivillé, Cadalora och Barros, men det finns många andra som gör det bra mot fyra officiella Yamaha, fyra Suzukis och en Aprilia. Topp 5 alla Honda under tvåårsperioden 1997-1998, kunde ha blivit en ännu längre lista utan att några Yamahas kom in på topp 10. Det är de sista åren då det i 500cc finns en något tydligare övervikt av ett märke, i termer av av motorcykel på banan.
Jonathan Rea den fantastiska biografin: ”In Testa” tillgänglig på Amazon
Fotokredit: motogp.com