Mattia Volpi är inget nytt ansikte i JuniorGP, men han kommer att vara en ”semi-rookie” i Moto2-kategorin. Den unge föraren från Potenza, 17 år i slutet av september, är en av de tre pojkarna som ställs upp av Massimiliano Morlacchis MMR Team denna säsong 2023. Tre omgångar omtvistade i EM 2021 finns på resultatlistan, men för Volpi detta blir det första riktiga året i kategorin. Vilka är förväntningarna? Här är vad han berättade för oss.
Mattia Volpi, ”veteran” i JuniorGP.
Jag har varit i CEV sedan 2019 och börjat två år i Talent Cup med Simoncellis lag. 2021 flyttade jag till AGR Team i Moto3, medan jag 2022 gjorde de tre första tävlingarna igen med Moto3, för de tre sista flyttade jag istället till Moto2.
Hur betygsätter du en förändring på språng?
Resultaten i Moto3 var ganska dåliga, bortsett från några bedrifter, samt det faktum att jag var för lång [1.78, ndr] och tung, så vi bestämde oss för att byta. Redan från Portimao-testerna med Moto2 var jag i den främre gruppen, jag slutade 12:a i Race 1. I Aragon startade jag 9:a, jag slutade 10:a i Race 1, medan jag i Race 2 var nära pallen, men jag halkade . Även i Valencia var jag alltid i den ledande gruppen, men tyvärr var jag tvungen att gå i pension på grund av ett problem med cykeln. Jag skulle dock säga en absolut gynnsam förändring.
Din chef Morlacchi ser dig som en rookie i Moto2. Hur ser du på dig själv?
Å ena sidan är jag en rookie, i slutändan körde jag bara några kilometer med Moto2. Men jag har redan förstått däcken, racestrategierna och delvis cykelns beteende. Från starten av loppet, när det är tyngre på bensin, till slutet när det blir lättare. Lite 50-50.
Vilka var de viktigaste förändringarna i övergången från Moto3 till Moto2?
Definitivt kraften, som är så mycket mer, men också vikten och hanteringen av cykeln. Moto2 är väldigt styv och du måste ta den till hörn, medan Moto3 var väldigt lätt och enklare i denna mening. Skillnaden mellan nya och begagnade däck är också väldigt märkbar, jag skulle till och med säga bromsarna, de är mycket mer aggressiva. Generellt sett är Moto2 mycket mer grinig än Moto3.
Hur kom du till att skriva på med Team MMR?
Vi pratade genom min manager Filippo Monti och vi har redan pratat efter Portimao. Han hade sett att jag inte hade det dåligt, han visste i alla fall att Rato skulle ändra sig och letade därför efter en ung och snabb italiensk ryttare. Även Rivola, som vill göra det här projektet med Aprilia, såg resultatet och frågade specifikt efter mig.
En stor tillfredsställelse, eller hur?
Ja! Men låt oss säga att jag är mer fokuserad på att leta efter resultat i år, det kommer att vara väldigt viktigt för mig.
Men Aprilia tittar på dig, kanske sätter lite press?
Eh, låt oss säga att det ger dig både tillfredsställelse och kanske rädsla för att bli besviken. Men det är ett bra incitament att göra bra ifrån sig. Personligen då kan jag alltid hantera pressen på ett positivt sätt.
Har du redan jämfört dig med dina nya lagkamrater?
Jag kände Antonelli av synen, när jag tävlade med Simoncelli gjorde han världscupen med samma lag. Toth å andra sidan tävlade jag där som barn, det förefaller mig i Pre MiniGP, MiniGP och PreMoto3, när jag gjorde jokerkortet.
Antonelli är den enda med världsomspännande erfarenhet. Vad kan du ’absorbera’ från honom, hur mycket kan han hjälpa dig att växa?
Han har mycket erfarenhet, han har varit med i VM i många år och han har verkligen en annan syn på CEV än oss. Jag siktar fortfarande på att hålla det bakom! Morlacchi satsar mer på honom, jag måste få honom att ändra sig [risata].
Vilka är säsongsmålen?
Låt oss inse det: Jag skulle vilja alltid vara bland de fem bästa, alltid kunna slåss om dessa toppositioner. Till mästerskapet skulle jag å andra sidan säga att det fortfarande är tidigt, först behöver jag ett år där jag alltid kan ligga framme, sedan ska vi tänka på det.
Har du redan en idé om vad du behöver för att bli ”högre”?
Kanske lite skarpsynthet i det flygande varvet. När det gäller tävlingstempo har jag alltid varit snabb, men med start från andra raden istället för tredje… I Moto3 kunde man ha startat sist, i Moto2 förändras det mycket.
Hur ser du på Moto2 European Championship i år?
Jag väntar på fredag i Estoril först, det är så många starka i år. Not [Agius] han har alltid legat i framkant med Tulovic, han är verkligen den ryttare att slå. Sedan finns det också Tatay och Surra från världsmästerskapet… I år är vi också många i Moto2, det kommer säkert att bli en hårt kämpad kategori.
Vilken har varit den svåraste kretsen för dig hittills? Vilken mådde du bättre av?
Svårt skulle jag säga Valencia, men alltid, från Moto4. Jag gillar den verkligen inte, den är för liten. Sedan är spanjorerna alltid där, så de är väldigt starka. Det är ett spår med vissa egenskaper, om du inte kan dem blir det svårt. Den vackraste för mig är Portimao, jag älskar den! Men jag säger också Aragon, det är verkligen vackra backar: långa, breda, med fina hörn… De är kompletta backar.
Hur förbereder du dig för ditt första hela år i Moto2? Ändra något i förberedelserna?
Ja, jag ändrade typ av träning. Nu på helgerna kör jag mer på motorcyklar, på vintern kör jag mer motocross eftersom banorna är kalla eller stängda ändå. Men framför allt nu tränar jag på gymmet varje dag, jag behöver det då Moto2 är väldigt fysiskt. Min kropp har också förändrats, jag gick upp 8 kilo jämfört med förra året. I allmänhet var jag dock nu för gammal för Moto3, kanske till och med större än de andra, trots att jag var yngst på nätet. Även på raksträckorna tog jag minst 10 km/h på grund av vikten! Fem kilo betyder en hästkraft och på en Moto3 är det mycket. Förändringen var oundviklig.
Vad är planerna för den nya säsongen?
Om en vecka åker vi till Valencia för två dagars testning, sedan tävlar vi i Estoril den 24-25 april istället. Tio dagar senare har vi loppet, så vi förbereder oss väl och lägger bra grunder. Laget är konkurrenskraftigt, så cykeln är inget problem. Nu måste jag bara se hur jag kommer överens med de nya teknikerna, men de är alla människor som kommer från VM, så det är inget att oroa sig för.
Hur balanserar du dessa åtaganden med skolan?
Låt oss säga att det ibland är lite rörigt: jag går på naturvetenskapligt gymnasium, men jag kan mer eller mindre följa det. Även om i perioder: när jag har tävlingar lite mindre, men då klarar jag det. Det är viktigt, annars har du ingenting kvar, du måste alltid ha en andra chans.