Efter en ”mellansäsong”, omstarten. Matteo Bertelle, som fortfarande inte är i perfekt form efter förra årets skada, tar i allt större utsträckning de åtgärder som Honda of the Snipers Team gör, med målsättningen att klättra mer och mer i ställningen. I Argentina tog Bertelle sina första poäng för säsongen tack vare den 12:e platsen i loppet, det andra tillfället kom i det spanska GP med 13:e plats vid mållinjen. Bertelle växer och tar också en signal från lagkamraten Romano Fenatis data, men han är också medveten om de ”defekter” som han måste fortsätta arbeta på för att komma högre och högre. Det här är vad han berättade för oss efter de fyra första GP för 2023 års Moto3-säsong.
Matteo Bertelle, först och främst hur mår du fysiskt?
Jag mår bra, men låt oss säga att jag inte förstod om jag återhämtade mig till 100%. I vissa lopp gör det mer ont, i andra mindre. Jag tror att det beror på banan, men det konstiga är att mitt andra ben gör ont! Förmodligen för att jag går till ’offset’, så lasten flyttar sig till höger sida. Men generellt mår jag väldigt bra, jag är nöjd med min form och min återhämtning.
Så du känner fortfarande effekterna av förra årets skada.
Det ska också sägas att jag var stillastående i många månader och jag tappade automatiken att trycka på fotpinnarna som jag gjorde tidigare. Nu trycker jag lite annorlunda och detta gör mer ont i höger ben, vilket är det som är bra. Jag tror att jag fortfarande behöver lite tid.
Hur mycket tror du?
Jag kan inte säga det. Jag gör mitt bästa, men enligt mig kommer smärtan jag har att finnas kvar, jag tror aldrig att den kommer att försvinna. I slutändan är det här mitt knä, det är inte vad det brukade vara. Eller kanske ja, men jag får verkligen vänta länge, låt oss prata om år. Läkarna säger att upp till ett år återhämtar sig inte böjningen helt. Jämfört med det andra knäet saknar jag därför fortfarande rörelse. Faktum är att innan jag sätter mig på cykeln i garaget gör jag alltid 2-3 böjningar med mitt knä bara för att ”värma upp det”, men om jag kliver på plötsligt gör det ont.
Så hur mycket påverkar det dig i början av 2023?
Rider till slut känner jag ingenting. Förutom de sista varven av ett lopp tar det lite av min koncentration eftersom det gör ont och jag måste leta efter ett annat sätt att åka på. Det är ingen stor grej, det ”distraherar” mig bara lite. Men jag håller det så här, i slutändan är jag supernöjd för från hur jag var i början… trodde jag inte det. Jag hoppas kunna fortsätta och ha en större cykel så jag blir bättre! [risata]
Sa de till dig att det kan påverka din återkomst?
Inte det, men de sa till mig att det var en riktigt dålig skada. Jag gjorde en nästan 360° knärotation! Jag bröt den bra.
Matteo Bertelle, i år har du dock startat om. Hur är läget?
Jag trodde inte att jag skulle komma så bra överens med Hondan. Men det saknas alltid ett litet steg, det som ska stanna i ledningsgruppen hela loppet. Visst hjälper det att starta framåt: senast startade jag för långt bak på grund av mitt misstag i kvalet, annars hade det blivit ett riktigt bra varv. Men generellt mår jag bra, tempot är där, vi är något långsammare än ledarna men vi måste alltid förbättra oss. Även med laget kommer jag väldigt bra överens, de är superduktiga och det är en underbar familj, det känns bra!
Är det något speciellt som du tror att du missade under de första husläkarna?
Visst i Portimao var vi tvungna att justera, även för några nya delar som vi bytte ut jämfört med testerna, där jag inte gjorde så jättebra. Regnet kom i Argentina, synd för jag hade också tagit ett steg framåt… I Austin, men mea culpa, slängde jag det på marken. I Jerez igen mea culpa i kvalet, men tempot var bra. Till slut tog jag ”bara” 10 sekunder, men jag började i gruppen bakom och det är riktigt svårt att återhämta sig. Vi måste fortsätta arbeta som vi gör, modifiera cykeln för att göra den mer bekväm, med vetskapen om att jag också måste anpassa mig till den, i hopp om att komma längre och längre fram.
Vad hände med Austin i synnerhet?
Jag mådde inte så bra, jämfört med träningen uppstod ett problem, konstiga vibrationer på cykeln och vi förstod inte varför. Vi gick därför in i loppet med en lite modifierad cykel: de första varven tog det ett tag att förstå, sedan blåste det mycket och i dessa lägen blir jag nervös, jag orkar inte! Jag gick in i hörnet lite slankare, inte vem vet vad men något som 3:a, men allt är på gränsen, om du kör om honom lite… Och det var där min front stängdes. Placeringsmässigt var jag inte så långt före, men med tanke på den sista incidenten mellan Nepa och Munoz kunde jag ha kommit in i topp 10.
Matteo Bertelle, vad saknar du för ”extra steget”?
Visst måste jag växa och få mer och mer självförtroende med cykeln. Sedan måste vi förstå varandra mer och mer med laget, i betydelsen att kunna förklara väl vad jag föredrar för att sedan ha rätt förändringar. Då behöver vi lite mer tur! Sedan måste jag förbättra starterna: jag har aldrig varit en krigsblixt, inte ens med KTM, men med Hondan kämpar jag mer. Jag måste också klara de första varven bättre och annorlunda. I Jerez, till exempel, kämpade jag för att köra om i starten, vi är alla i en grupp och vi slipstream, så du kan inte komma bredvid dem på raksträckan, du måste bromsa mycket längre fram. Men jag hade en känsla av att min cykel inte skulle tillåta mig, det är något vi måste jobba på. När jag var ensam mådde jag dock bra. Romano kämpade också som jag och tappade faktiskt några positioner.
Hur arbetar du och Fenati tillsammans? Tittar du på det eller tittar du mer på dig själv?
99% av det beror på min känsla, men eftersom han har tävlat i många år och har mycket erfarenhet, tittar jag också på hans data. Vi är ett lag och jag försöker ta vara på det han gör så mycket som möjligt. I Jerez, till exempel, var han väldigt stark i första sektorn, på nivå med den allra första, medan jag i andra delar kanske var lite starkare. Alla försöker dra nytta av allt. Jag har fått lite råd, men det är alltid relativt eftersom det beror på ryttaren.
Vi har precis börjat, men för nu, vilken anser du vara din bästa husläkare? Oavsett resultat.
I det sista måste jag säga att jag mådde ganska bra, förutom de första varven där jag alltid kämpar. En annan var GP of the Americas, i kvalet var känslan riktigt bra. På loppet saknar jag dock alltid lite, så jag måste också förstå vad jag kan göra för att förbättra. Under tiden är vi i Europa, för nu kan jag spåren.
Fram till den berömda Sachsenring.
Men jag såg att på den banan går ett år dåligt och ett år går bra. Så den här gången borde det gå bra för mig, det är rätt år!
Olika namn har dykt upp under den här säsongsstarten. Matteo Bertelle, vem tror du är den riktiga Moto3-referensen?
Enligt mig är de Holgado, Masia, Sasaki och Oncu. De ryttare som går fort även på egen hand, jag tar dem som referenser. Även om uppenbarligen vi Hondor måste titta mer på leoparderna, så ska Masia och Suzuki klara sig bra.
Några av dessa killar har dock ännu inte riktigt sett.
Sedan tillägger vi också att Ortola vann två lopp! För tillfället är det lite av ett lotteri, alla är starka. Kanske finns det ögonblick då man blir bättre och kontrollen, eller så kommer felet. Oncu var väldigt stark i Jerez, han gjorde 46,0 i första omgången! Jag trodde att han gjorde loppet ensam, men det är inte alltid fallet. Massor av oförutsedda händelser… Jag hoppas också att komma fram! Jag tävlar för det här, det skulle vara en stor tillfredsställelse även för laget som tror på det. Jag ger allt.
En kommentar: hur såg du på MotoGP i Jerez?
Jag förväntade mig ärligt talat inte en Yamaha så långt efter. Jag hoppas att situationen förbättras för Quartararo, han är en stor talang. Bagnaia var väldigt stor, man kunde se att han hade mer. I Aprilia… hade Vinales ett bra tempo, men han kämpade på de första varven och tyvärr väntade inte de andra. Enligt mig går KTM:erna med Pedrosa som testare väldigt bra. Binder och Miller var riktigt bra, jag gillar verkligen hur de kör! Jag gick för att se Sprint vid sista kurvan på servicevägen: de är verkligen fantastiska, jag fick gåshud vid varje varv. Mer generellt är dock de förra alla riktigt starka.
Matteo Bertelle, hur ser du på dig själv på Le Mans?
Jag gick inte dåligt förra året. Det var dock ett konstigt lopp: vi startade, röd flagga och vi startade om några varv. I år har jag en cykel till och den blir annorlunda, jag får ändra på referenserna lite, men får se. Teamet har mycket data, sedan hoppas jag kunna ”stjäla” lite från Romano, eftersom han går fort och hjälper mig.
En förutsägelse: regnar det eller bra väder?
Jag tror att vi tar minst en regnig dag! Men i slutändan förändras det inte. Faktum är att när det regnar tittar alla i laget på mig. Det är inte så att jag är rädd, men jag är orolig för halv-och-halv-spåret, för man vet aldrig hur hårt man kan pressa. Sedan skickade de upp mig med flit! Och jag skickar dem alla till… Men det är trevligt, kom igen, låt oss ha kul! Det är ett bra lag, jag kommer väldigt bra överens.
Har du några förväntningar på GP?
Det gör jag aldrig, för vi är alla så nära att allt kan hända. När jag tittar på Jerez, i FP3 var jag 20:a och jag trodde inte ens att jag skulle kunna ta mig till Q2. Istället gjorde vi en förändring på cykeln som gav mig mycket självförtroende, sedan spelade vi en fantastisk laginsats med Romano. Jag har inga förväntningar: jag går, ger mitt bästa och tar det som kommer. Hoppas alltid på att vara så framåt som möjligt!
Jonathan Rea den fantastiska biografin: ”In Testa” tillgänglig på Amazon