Lorenzo Baldassarri är bilden av lycka. Han kom precis tillbaka från Australien, berättar om säsongen som precis avslutats och lyser upp. I Superbike World Championship-hagen har ryttaren från Marches återupptäckt sina segrar men framför allt sitt leende, entusiasm och glädje, som han säger till Corsedimoto.
I år, under sin första säsong i WSSP, slutade Lorenzo Baldassarri vice världsmästare med 16 pallplatser, inklusive fyra segrar. Han blev därmed befordrad i Superbike World Championship 2023 med GMT94 Yamaha.
Lorenzo Baldassarri, vilket var det bästa ögonblicket?
”Definitivt den första segern, Aragon i race1. Jag kom och vann direkt då med räddningen på sista varvet var det riktigt vackert. I race-2 lurade Dominique mig på sista varvet men jag var fortfarande lite fast på grund av det som hade hänt mig dagen innan. Det var också väldigt spännande att tävla på Misano, mitt första hemmalopp med Supersport, även om jag missade segern i båda loppen”.
Värsta ögonblicket?
”Jag skulle säga race 2 på Magny Cours för efter dubbelvinsten på Most hade jag återöppnat mästerskapet och om jag hade fått ytterligare en dubbelvinst kunde jag ha gett en stark signal. Tyvärr halkade jag, det var en jäkla dag som präglade säsongen negativt. Jag har inte ens bra minnen från Argentina när jag slutade nia och trea på grund av växellådsproblem”.
Hur betygsätter du din säsong?
”En trevlig nia. Jag kräver alltid det bästa av mig själv och i andra situationer skulle jag aldrig få en sjua och en halv men med tanke på att jag hade kommit från ett katastrofalt år och min psykologiska situation fram till 2021 på nian är allt bra. Jag var på mitt första år i Supersport och gjorde min debut med laget, med cykeln: det var helt nytt för mig och jag kämpade för titeln”.
Hur gillade du WSSP?
”Vissa tycker att Supersport är lätt men nivån är väldigt hög med Dominique som är en riktigt stark ryttare och det var väldigt svårt att slå och tävla med honom. WSSP är en fantastisk liga och förtjänar den största respekten”
Har du blivit återfödd i Supersport?
”Den här säsongen har gett mig energi, självförtroende och den där kärleken till motorsport som höll på att blekna lite. Jag föddes på nytt och inte bara som förare. Jag har kommit tillbaka till att tro på mig själv även utanför banan. 2022 gick jag tillbaka för att studera, jag tog slutprovet och tog examen från Liceo Scientifico och det är en viktig sak för mig på ett personligt plan och som man.”
Funderade du på att ge upp allt för ett år sedan?
”Ja, i slutet av 2021 funderade jag på att sluta och jag kommer inte att förneka det. Jag ville ifrågasätta allt lite, sedan gick jag till EvanBros och jag blev genast väldigt glad, de litade på mig direkt, precis som Yamaha gjorde. Jag började den här resan med Yamaha och nu går vi framåt: de tror på mig och vill ta mig framåt och jag är väldigt nöjd”.
Tänker du fortfarande på MotoGP?
”Superbike World Championship växer mycket, det är spektakulärt och jag trivs bra med det. Det är inget mästerskap för MotoGP-pensionärer men det finns också unga, starka ryttare som kan göra bra ifrån sig i framtiden också. Även om jag skulle behöva stanna i Superbike hela mitt liv skulle jag inte ha något emot det alls och jag ska försöka få bästa resultat. Och om de en dag skulle ringa mig från MotoGP så är det bra för det har alltid varit min dröm men jag tänker inte på det”.
Hur såg Superbike-miljön, hagen, ut?
”Jag gillar det mycket, det finns mer mänsklighet bland ryttarna. Det är ett extremt professionellt mästerskap, de är alla koncentrerade och det är inte så att de tjatar, men åkarna är mer ödmjuka, de är alla mer jordnära, även de stora namnen. Det är bättre när det gäller personliga relationer. Även den senast anlände kan stanna och chatta med de stora namnen i Superbike. Ur en psykologisk, mänsklig synvinkel är det väldigt vackert och jag är verkligen glad”.
Hur ska du tillbringa vintern?
”Jag kan inte vänta med att börja testa. Jag kommer inte att göra något speciellt, jag ska stanna hemma, med min familj och sedan se om jag kan åka någonstans men inga exotiska resor I år känner jag inget behov av att fly utan mer att umgås med människorna närmast mig”