Det är inte ett nytt ansikte för JuniorGP, men det har aldrig gått så bra. Nicola Carraro, som återvände till Mondialino med Aspar-lagets färger, tog en underbar seger i säsongens första omgång i Estoril. En intensiv kamp, mållinjen och bara två tusendelar av en marginal behövdes för att ge den 20-årige föraren från Padua sitt första leende (han blir 21 år den 21 maj). Efter den komplexa mellansäsongen i Moto3 World Championship, som tog över efter den skadade Bertelle i loppet, drar Carraro fördel av all erfarenhet som samlats för att växa fram i JuniorGP. Vi lyckades nå honom för att låta oss berätta för honom all tillfredsställelse av den första akuten 2023 och därefter: vår intervju.
Nicola Carraro, säsongsdebut med seger! Berätta om din ras.
Jag fick en bra start, bara att Piqueras var väldigt stark och lyckades fånga mig och släpade hela gruppen bakom mig. Så innan den röda flaggan hade en stor grupp bildats och jag försökte klara mig lite. Men Almansa kraschade framför mig och skapade ett hål där, så jag var tvungen att försöka återhämta mig, men de gav den röda flaggan. Jag stressade också mycket på däcket på det varvet, jag hade sett Piqueras långt borta och så jag pressade hårt för att gå och få tillbaka honom, även om det inte hjälpte.
Tävlingen avbröt sedan, sedan börjar vi igen.
Ett ”sprintlopp”, eftersom det bara var fem varv! Men två varv före den rutiga flaggan försökte jag ta mig bakom Piqueras för att se om jag kunde passera honom på raken. Jag såg att jag hade klarat det, men inte mycket! Men jag sa till mig själv att det i teorin skulle kunna fungera. Med tanke på mästerskapet, vilket är målet, var även andraplatsen bra, och undvek därmed risken att ligga ner. Men jag hade gjort ett försök i de två varven, så jag sa till mig själv ”Men ja, låt oss prova det och se om det fungerar!” Jag gick ut ganska bra, kom ner i botten och låg efter i slipströmmen. Han rörde sig åt höger, medan jag fortsatte rakt fram.
Nicola Carraro, en triumf med bara två tusendelar vid mållinjen!
Förra året i det italienska mästerskapet på Misano var det värre, jag vann med 0 tusendelar! Jag är nu specialist.
Vad var sensationerna så fort du insåg att du hade vunnit?
Jag var glad! Med allt vi gick igenom förra året också, det var länge sedan något så viktigt, så speciellt hände. Detta motiverar mig mycket! Uppenbarligen har teamet byggt en otrolig cykel, de jobbar mycket från morgon till kväll. Jag säger alltid att de jobbar för hårt! [risata]
Nicola Carraro, i år är du med i Aspar Team: hur mår du?
Sergio Gadea, som jag tackar så mycket, och Nico Terol är också våra psykologer, det är i alla fall så jag ser dem. De håller oss lugna, de lär oss hur vi ska hantera oss själva… De har en otrolig erfarenhet och har varit väldigt hjälpsamma. Generellt talar vi dock om en familj: vi ses var 15-20:e dag, vi åker till Valencia och gör lite praktik, som vi kallar det. Några möten där vi åker runt med minilägenheterna, eller 190-talet.Det är inte cykeln som spelar roll, utan laget som helhet, med helt klart lite konkurrenskraft oss emellan, vilket alltid är bra.
Hur var förändringen efter ditt VM-mellansäsong?
Jag är fortfarande samma ryttare, men det är klart att jag kämpade i världsmästerskapet. Jag kunde bara två banor, nämligen Misano, där jag kraschade, och Valencia, där jag slutade 16:a, mitt bästa resultat även med passagen till Q2. Inte att underskatta. Sedan kom jag mitt i säsongen, med alla andra ryttare fulladdade. Istället var jag den nya ingången med nya banor, nya cyklar och team, till och med hjälmen, overallen, handskarna! Jag blev lite tagen så här.
Hur mycket hjälper den erfarenheten dig?
Jag skulle säga att det är tack vare min världserfarenhet som jag kunde göra bra ifrån mig i det här loppet. Det låser upp din mentalitet men också sättet du rider på, du åker dubbelt så mycket… Jag återanvänder nu allt jag lärde mig förra året.
Börja nu om från Moto3 Junior, börja den riktiga anpassningen i försäsongstesten.
Vi gjorde fyra tester innan start, två i Valencia och två i Estoril. I Aspar är de också väldigt duktiga på att förstå hur föraren åker och därför hur cykeln ska ställas upp.
Nicola Carraro, har du redan hittat några defekter som du behöver arbeta med?
Jag måste lära mig att hålla mig lugn. Till exempel, i kvalet blev jag nervös inför tredjeplatsen! Jag var först med att testa, i fri träning… Jag blev upprörd där, sedan med 70 tusendelar! Men jag hade fel, jag drog hela gruppen och så gick det. Det var inte dåligt, men jag hade alltid gjort det bra och då såg jag mig själv på 3:e plats… I övrigt ser jag inte många brister just nu.
Och starka sidor istället?
Just nu vet jag inte! Eller kanske det faktum att jag riskerar mer i fri träning eller kval och mindre i loppet. Jag lyckas alltid hålla den där 2% marginalen, enligt mig är det bra. Annars riskerar du en olycka som den i Almansa… Det är bättre att vara lite lugnare. Detta däremot på banorna där man går lite snabbare får vi se på nästa spår.
Hjälpte pallen i CIV Moto3 bara helgen innan JuniorGP dig också?
Jag måste dock säga att det var konstigt för mig, på italienska hade jag lite mer ansträngning. Faktum är att Race 1 verkligen låg ner och jag förväntade mig det inte, i Race 2 var jag istället lite lugnare och jag slutade trea i slutet av en bra batalj med Lunetta. Men för att när han kastade sig in i det sista hörnet sa jag till mig själv ”Sätt igång, det spelar ingen roll, jag stänger inte för vi ses i Estoril och jag satsar på det”. När du tävlar ger du alltid 100%, men i Race 2 tog vi 14 sekunder från Perez, i hans första lopp med den cykeln… På Misano är det många, nästan en sekund per varv! Det gjorde mig lite konstig. Lunetta hade tagit pole, han och jag är två toppryttare i JuniorGP, i italienskan tog vi all den nackdelen. Jag tror att det finns något att förstå.
På den tekniska sidan finns det dock flera skillnader mellan de två mästerskapen.
En helt annan motor och följaktligen en annan körstil. I slutändan använder vi italienaren som träning, också för att jag i alla fall kommer att missa de två sista loppen att tävla i Valencia i JuniorGP.
Nicola Carraro, vad är målen då?
Jag siktar mer på att utöka Pos-teamet [SM Pos Corse, ndr], framför allt för att ge honom fler pallplatser och kanske möjliga segrar. De förtjänar det, för mig är de det bästa Moto3-laget i CIV!
För laget, men det är också personlig tillfredsställelse, eller hur?
De är alltid pallplatser, en trofé skadar aldrig!
När du återvänder till JuniorGP, hur ser du på nästa omgång i Valencia?
Självklart är målet att fortsätta så här, men det viktiga är att alltid ligga i framkant och hålla ett bra tempo.
Gillar du kretsen?
Jag gillar det, vi testade det och jag kraschade till och med… Men det spelar ingen roll, det var helt nytt: de måste förstå mig och jag måste förstå cykeln. Vi varvade dock fort i alla fall och jag är väldigt säker på att det kommer att gå bra enligt mig. Jag ska göra mitt bästa för att ligga framme.
Vilka ser du som piloter att titta på i år?
Enligt mig i år är Lunetta en mycket stark ryttare. Vi är också väldigt goda vänner, men det går riktigt starkt! Morosi överraskade mig, vi var lagkamrater 2020 och även han har vuxit mycket. Tvåa på rutnätet vet jag inte varför han slutade lite längre bak i loppet. Sedan även Bartolini, men mer generellt är det många italienare som har det bra. Det finns också Piqueras, som också gör mycket bra ifrån sig i Rookies Cup, för nu dyker dessa uppenbarligen upp fler och fler: det kommer överraskningar.
Foto: Manu Tormo/Aspar Team