Från räder på Salernos gator till MotoGP. Giuseppe Fiorillo var en av få sydliga piloter som spelade en ledande roll på internationell nivå. Född 1970, på nittiotalet var han Europamästare i 250cc och deltog i över trettio världsmästerskapslopp mellan 125 och 250cc klasserna. Han bor nu i Romagna och har varit en av Andreani Groups referenstekniker i tjugo år.
Giuseppe Fiorillo, hur närmade du dig motorcyklarnas värld?
”Som förare föddes jag från ingenstans, den närmaste racerbanan var över 300 kilometer från mitt hem och så jag cyklade på vägen. Jag hade en Aprilia 125 som min far hade gett mig och jag tränade i byn. Jag gick med i Moto Club Costa dei Saraceni och med dem började jag göra saker på allvar, sedan blev jag uppringd av Team Italia”.
Hur gick det?
”På den tiden fanns det Team Italia, som leds av Pierluigi Aldrovandi och Domenico Brigaglia som var sanna entusiaster. Jag hade slutat tvåa i European 125 och hade blivit uppflyttad till VM, men där hade jag tyvärr en Yamaha som inte var i nivå med de andra cyklarna. Resultaten hade inte kommit. Jag återvände till EM men 250 och jag vann mästerskapet i 250 Grand Prix-klassen. Så jag återvände till världsmästerskapet men jag hade en standard Honda och på den tiden fanns det 15 fabrikscyklar. Det var Biaggi och Capirossis år och nivån var väldigt hög. Jag gjorde det inte dåligt men jag glänste inte särskilt, plus att jag inte hade budget så jag befann mig till fots”.
Har någon hjälpt dig?
”Ja, Mauro Noccioli som gav mig möjligheten att tävla i EM med en handgjord motorcykel byggd av honom. Det var en stor utmaning eftersom jag lyckades vinna tävlingar med en väldigt privat pjäs. Jag fortsatte i kontinentalserien och slutade tvåa igen. 1997 återvände jag till VM men det gick inte bra. Sedan flyttade jag till Supersport och det var sjukt där eftersom vi hade däck som gav oss mycket problem. Sedan slutade jag.”
Har du börjat jobba bakom kulisserna?
”Jag var testryttare ett tag, först på Bimota och sedan på MV Agusta. Jag har arbetat på Andreani Group sedan 2003. I år följde jag Marco Bussolotti till CIV, han vann mästerskapet och det var en stor tillfredsställelse för mig också”.
Du var en utmärkt pilot men du slog inte igenom. Vad har du missat?
– Allt var svårare för killarna från södern, det fanns inga spår och det fanns inget motorintresse. Hade jag varit född i Romagna hade det förmodligen varit annorlunda. På min tid då fanns det ingen VR46 Academy. Ett monument bör göras över Valentino Rossi för vad han har gjort för unga människor: han har vuxit upp under en generation av ryttare och vi måste tacka honom.”