En pojke tar på sig sin overall i en obeskrivlig vit skåpbil. Med sig en tjej klädd sportigt, med en svart jacka och håret samlat i en hästsvans. Allt så enkelt, normalt och långt från jetsetet. Ingen skulle säga att det är Andrea Iannone och Elodie, ett av de mest kända paren för stunden. Han frågar till och med: är det verkligen hon? Ljusår bort från stereotyperna om den sexiga sångerskan ser hon ut som den klassiska “girl next door” som de brukade säga. Håll dig borta med din smartphone, borta från alla. När Andrea Iannone går på banan följer han efter honom från gropväggen.

Andrea, en passionerad pojke, som alla andra, ännu mer. Han ser ut som en ryttare som återhämtar sig från en allvarlig skada och med en mycket stark önskan att komma tillbaka till racing. Å andra sidan kan man krascha på många olika sätt och även ryttaren från Abruzzo var i viss mening en dålig krasch. Och smärtan är mer plågsam än någon fraktur. Både i testerna med Panigale V4 och i de med Aprilia var hans passion uppenbar, viljan att ge sig ut på banan, jämföra anteckningar med andra, analysera data, stanna kvar med mekaniken och förstå cykeln även om den är på väg.
På Misano såg vi en äkta, sann Andrea Iannone. Inte en media- eller tv-personlighet: helt enkelt en man. En pojke med sin styrka och sin skörhet som skulle vilja gå tillbaka till att bli pilot så snart som möjligt. Varje gång vi träffade honom på racerbanan de senaste månaderna hade vi samma känsla, i skarp kontrast till den rådande opinionen bland vanligt folk. Många ser honom nu som en reality-tv-karaktär, som inte längre skulle vara villig att leva som en pilot och göra uppoffringar som vilken idrottsman som helst. Inget längre från verkligheten. En dag på banan med vänner på Misano, utan poäng, ingen tv, inga kontrakt att skriva på, fortsatte under lång tid trots smärtan från efterdyningarna av Vallelunga-skadan.
Andrea Iannone idag är en superentusiast, någon som har gått igenom livets stormar och kommer ut ur dem med huvudet högt, liksom Elodie själv.