Det svåra är alltid att bekräfta sig själv, det vet Christopher Iotti väl. Han döljer inte att han “fruktade” den andra omgången av Motoestate Trophies lite, men efter den inledande etappen i Varano tog även MMP Racing-fanebäraren pallen i Cremona. Det finns framsteg i 300 SS, den bekräftar sig själv bland huvudpersonerna i kategorin, men vi får inte sluta. Team, ryttare och cykel har redan visat potential, nu måste vi sikta inte bara på pallen, utan också på seger i loppet för att tänka ännu större. Nästa möte blir i Magione i mitten av juni, låt oss under tiden se över hur det gick i Cremona (nedan hittar du andra omgångens höjdpunkter).
Christopher Iotti, en ny pallplats i Motoestate 2024.
Helgen i Cremona var tänkt att bli lite av en återbekräftelse av första omgången. Jag var lite rädd att det var ett resultat på grund av Varano, “mitt spår”, så att säga, och det är bra, varje ryttare har sina egna preferenser. Istället, trots att jag inte började så långt fram, lyckades jag bekräfta mig själv! För detta måste jag tacka MMP Racing-teamet, som gör allt de kan för att ha en bra säsong, alla mina sponsorer och Motoclub.
Var det något speciellt som hjälpte dig?
I kvalet var jag rankad 8:a, nio tiondelar efter först, sedan gjorde vi en liten förändring och i loppet gick det mycket bättre. Faktum är att jag från 2:a eller 3:e varvet var konstant fäst vid det första och försökte passera honom flera gånger, men utan att lyckas, men medvetet eftersom vi var där tidsmässigt. Jag ville överlista honom på slutet, men jag tänkte inte på att det var två andra bakom mig som passerade mig i början av sista varvet. Jag hade lite mer, så jag trodde att jag skulle passera alla på slutet, men vid åttonde svängen riskerade jag en highside!

Så något mer kunde ha kommit utan det ‘problemet’.
Det gick riktigt bra för mig. I mitt huvud sa jag dock till mig själv att loppet slutar vid den rutiga flaggan, låt oss försöka i alla fall, även om de med mitt misstag redan hade distanserat mig… Men i den sista sektorn gjorde jag mitt personbästa, för att visa att jag gav allt för att återhämta sig. Till slut slutade jag sju tiondelar efter ledaren, strunt i det.
Det blev ytterligare en 4:e plats, som senare blev Motoestate-säsongens andra pallplats.
Sala, som hade vunnit, hade startat mycket tidigare i starten och tog straffen. Det måste sägas att jag till och med hade kunnat spela för segern, förutom att jag var lite av en kyckling, jag väntade för länge… Potentialen fanns, jag bekräftade mig i alla fall, jag såg att jag kan stanna där i alla loppen.
Att bekräfta sig själv blir allt svårare, eller hur?
Ja exakt. Det måste sägas att i Cremona, även om jag verkligen gillar banan, har jag de senaste åren aldrig gjort stora saker, faktiskt har jag alltid gjort det väldigt dåligt, medan det i Varano alltid har gått bättre.
Låt oss sammanfatta hela Motoestate-helgen, med utgångspunkt från fri träning.
Jag hade inte tränat på ett tag, när jag väl kom kände jag mig vilsen, också för att de ändrade de tre sista kurvorna och jag inte hittade mig själv, jag var långsam. I kval 1 på lördagen hade jag redan tagit ett steg framåt, om än inte tillräckligt, men jag hade blivit lite störd med andra ryttare och jag kunde aldrig sätta ett bra varv. Natten går, vi bytte även en koppling, samt en liten modifiering, och i kval 2 gick det mycket bättre. Vi tog dock det stora steget framåt från kvalet till loppet.
Inte bara teknisk hjälp, eller hur?
Jag måste säga att jag var väldigt lugn, det är en faktor som alltid hjälper mycket. Om någon är nervös och upprörd kan de inte uttrycka sig till 100 %, det är faktiskt lättare att göra misstag.

Två pallplatser i två Motoestate-omgångar, hur mycket är de värda?
Nåja, och det betyder att du alltid måste sluta på pallen, det är lite du kan göra! Jag är sju poäng bakom ledaren och trea i ställningen i nivå med min lagkamrat Sorrenti. Det är fyra lopp kvar, vi skulle också behöva vinna ett för att bryta balansen och vara i paritet med det första.
Vad har saknats hittills för att ta segern?
Jag kanske borde ha tänkt lite mindre! [risata] Skämt åsido, i Varanoloppet var jag verkligen avhängig, så det var lite jag kunde göra. Jag stannade på den positionen och kunde inte tjäna tillräckligt för att klara dem, men i Cremona hade jag mer. Faktum är att jag åt upp mina händer för att jag kunde spela det.
I nästa Motoestate-omgång kommer vi därför att sikta väldigt högt igen.
Jag har inte många alternativ! Jag måste upp på pallen, faktiskt måste jag sikta på seger för att förhindra att de andra rymmer. Fast jag måste erkänna att från första till 10:e går vi alla ganska bra.
Nästa möte i mitten av juni i Magione. Hur är du på det spåret?
Jag tävlade bara där en gång förra året, jag var lite långt ifrån ledarna, men med hur det går nu enligt mig kan vi göra det bra, vi kan konkurrera. Jag hoppas kunna göra ett test med laget snart, vi får se.